Nu är det grått och trist utanför dörren, det är då sommarens minnen är värda att lyfta fram.
Då dyker som vanligt Janne på Kvillan upp.
Ibland är Nilsson ett pucko – förresten det är han för det mesta, enligt omgivningen. De har aldrig fel och skulle de ha fel är det ändå rätt.
Nu går vi tillbaka till 70-talet. Janne skulle vara borta men behövde hjälp med att köra hö. Då klev Nilsson in och sa: "Det fixar jag. Jag tar brodern och Wennberg till min hjälp."
Sagt och gjort. Janne hade kört upp ett stort antal balar med hö på hemgärdet. Hövagnen hakades på traktorn och jobbet började. Full sula på gärdet varv på varv, mer lades på vagnen. Med sju varv var det dags att åka tillbaka till Kvillan och slänga in höet på logen.
Vid en stor gran utmed vägen stod Jannes pappa Sven med sin schasmoped.
– Är det fel på traktorn? frågade han.
"Nej", sa jag. "Jag kör nog bara på lite högre varv så det ska gå undan", svarade jag.
Jag hade arbetat på Claestorp som traktorförare och där gick det undan. Full fart ner till ladan med höet.
Väl där hoppade jag ur traktorn och tittade upp i lasset för att se om grabbarna har hållit sig kvar. Jag såg dem inte men däremot såg jag att elledningarna nästan tog i hölasset. Därunder låg grabbarna tätt tryckta ned i hölasset. Allt gick bra men det kunde ha gått illa.
Lärdomen är nog att det gäller att tänka efter före.