"Man vågar väl aldrig mer gå på en stor konsert".
Jag hör en kvinnoröst över sorlet i tågvagnen. Jag förstår varför hon säger detta. De senaste åren har vi läst, sett och hört mer om terror, död, övergrepp och hot i samband med musikfestivaler och konserter än vi har hört om musiken.
Det är illa nog att det förekommit sexuella övergrepp och våldtäkter (och överdriven fylla, bruk av droger och stölder) under stora konserter och musikfestivaler. Men nu har det inom loppet av två år skett tre attentat under konserter som skördat hundratals liv och skadat och traumatiserat många tusen människor.
Det började den 13 november 2015 i Paris då 130 personer miste livet i en serie attentat mot olika platser ägde rum i Frankrikes huvudstad.
Flest dödsoffer skördade massakern i rockklubben Bataclan där bandet Eagles of Death Metal spelade en utsåld konsert. Flera terrorister sköt in i folkmassan. 89 personer dödades och över 300 skadades. Hur de skadade och alla andra närvarande mår efter det som hände kan man ju bara mardrömma om, men att döma av de intervjuer som gjordes med en gråtande och traumatiserad Jesse Hughes, sångare i Eagles of Death Metal, går det inte att lämna en sådan upplevelse bakom sig. IS tog på sig Parisdåden.
Ett och ett halvt år senare, den 24 maj i år, dödade en självmordsbombare 22 personer och skadade 120 personer vid ett attentat mot en konsert i Manchester med Ariana Grande. Den yngsta som dog var en åttaårig flicka som kommit för att se sin stora idol. Dådet var planerat och organiserat av jihadister.
Och den här veckan har det alltså hänt igen. 59 personer dog och mer än 500 skadades när den 64-årige amerikanen Steven Paddock sköt med automatvapen från ett hotellfönster rakt in i publikhavet framför countryartisten Jason Aldean. Motivet är än så länge höljt i dunkel, men det är uppenbart att attacken var noggrant planerad.
Så frågan "Vågar man gå på en stor konsert?" är absolut relevant. Och svaret måste ju bli ja.
Visst kan det vara både klyschigt och förmätet att sitta på sin kontorsstol och säga att vi inte kan/ska/får låta terrorister, massmördare, galningar och kriminella skrämma oss och hindra oss från att gå ut, röra oss bland folk, ha kul och uppleva livemusik, teaterföreställningar, opera eller annan scenkonst. Men något annat går inte att föreställa sig. Livet skulle bli outhärdligt, en "Mental istid" som legendariska Ebba Grön sjöng på 1980-talet.
Så jag tänker i alla fall fortsätta gå ut och uppleva levande kultur, och uppmuntra mina barn att åka på festivaler och konserter. Jag tänker också fortsätta hoppas att något gott kan komma ut av det senaste dådet mot en konsertpublik.
Natten till onsdagen kom nyheten att USA:s president Donald Trump säger att det kanske kommer en politisk debatt om landets vapenlagar, efter masskjutningen i Las Vegas.
Jag har egentligen ingen aning om vad den oberäknelige Trump menar med det, men jag vill se det som en liten öppning för en förändring.