Behövs hbtq-certifiering?, frågar Jenny Skarstedt, verksamhetschef för Ung kultur och fritid, retoriskt på fredagens firande av hbtq-certifieringen på Ungkulturhuset Perrongen.
‒Ja, svarade hon själv, det behövs. Vi ska ha en prideparad här i Katrineholm och här vågar inte eleverna som är med och organiserar paraden inte stå med på affischerna. På skolan vågar de inte sätta upp affischerna, eftersom de är rädda att bli misshandlade.
Det finns flera nivåer av certifieringen. Till att börja med har 100 anställda i kommunen, som arbetar nära barn och ungdomar, gått en 20-timmars utbildning i hbtq-frågor. 200 personer kommer att bli hbtq-diplomerade, efter att de gått en webbutbildning och deltagit i en halvdagsworkshop.
Resten av kommunens över 3 000 anställda kommer att delta i en föreläsning på temat.
‒Ingen annan kommun har haft de här utbildningarna på det här samlade sättet, sa Sari Eriksson, kommunchef, som också sa att hon hoppats att vi kommit längre i Katrineholm, än att elever ska vara rädda för att engagera sig i hbtq-frågor.
‒Det är ett klart intressant ämne. Man får tänka till. Saker man tror är självklara har visat sig inte vara det, säger Pirjo Räisänen, som deltagit i utbildningen från vård- och omsorgsförvaltningen.
Det är Ida Ali Lindqvist från organisationen RFSL som hållit i utbildningen av de 100 hbtq-certifierade.
‒Det har varit jättekul, med massor av intressanta diskussioner.
Det handlar inte, fortsatte Ida Ali Lindqvist, om vad man tycker privat, utan om hur man bemöter andra i sin yrkesroll.
‒Ni räddar liv. Det kan vara en transperson som för första gången vågar gå till simhallen, för att man vet att det finns kunskap hos personalen där.
Under utbildningen har man arbetat mycket med normkritik.
‒Vi har haft föreläsningar, övningar, case och diskussioner. Man behöver förstå de två starka normerna, heteronormen och cis-normen. En fråga under utbildningen kan vara "när kom ni ut som heterosexuella?" Den sortens fråga får hbtq-personer hela tiden, säger Ida Ali Lindqvist.