Julaftonen 1976 blev speciell. I ett av paketen låg nämligen i riktig tågbana.
- Den har jag kvar och har byggt vidare på. Jag bygger ut och jag bygger om vartefter plånboken tillåter.
Här finns godståg, stationshus, bommar, en rangerbangård.
- Men inget X2000. Tiden vid min bana stannade på 80-talet. Nu kompletterar jag bara med nya modeller.
För det är det gamla, men inte äldsta, som fascinerar Tommy mest.
- Jag gillar det mesta från 50- och 60-talen. Jag åker hellre småvägar än E4:an för att få en chans att upptäcka spår efter nedlagda bensinmackar och lämningar från gamla vägar och järnvägar.
En tid var han också ordförande i Svenska spårvägssällskapet men har inga planer på att köpa en egen veteranbuss. Bussar är förresten inte bara hans hobby utan också yrke. Han är platschef på Orusttrafiken i Katrineholm.
Och numer är det konkurrens om hans lediga tid. För tre år sen blev Tommy med sommarstuga. Han åkte bil förbi Viala och såg en skylt "till salu".
- Jag stannade till och upptäckte att det var den sommarstuga som min morfar byggde på 50-talet som skulle säljas. Jag slog till och köpte den. Sedan dess har projekt upprustning pågått. Jag tycker det är roligt att jobba med händerna.
Han fixar det mesta, men erkänner att i enpersonshushållet är han inte den skickligaste kocken.
- Det är bra med blodpudding. Den är ju svart från början, så man ser inte om den blir bränd, skrattar han och låter förstå att kunskapen vid spisen nog är bättre än så.
När hösten kommer passar han på att fly Sverige, åtminstone för några sena semesterveckor.
- Jag trivs inte i klimatet med mörker och regnrusk.
Då åker han till Österrike eller Skottland. 2003 var han i USA, en resa han gärna gör om.
Och så har han gett sig själv ett löfte – att förverkliga drömresan till Australien innan han fyller 50.