Det är lite larvigt att citera sig själv, men nu gör jag det iallafall: "Väck mig när regeringen är spikad och klar. Och Horace har lämnat Akademien".
Dessa ödesmättade meningar skrev jag för på pricken sex veckor sedan (EK 29/9-18). Sex veckor! Och hotade samtidigt med att gå i vinteridé tills dessa två för landet tämligen viktiga spörsmål hade löst sig.
Mycket dvala blir det. För än har vi varken sett till det ena eller andra. Det enda som hänt är att ännu en kvinnlig akademiledamot har tackat för sig och klivit av karusellen under förevändningen att hon vill hem till Lund och fortsätta att fördjupa sig i systematisk teologi. Inget ont om systematisk teologi, förutom att jag inte har full pejling på vad det innebär, men något säger mig att det måste vara VÄLDIGT tråkigt runt ärtsoppan om torsdagarna om man väljer just systematisk teologi framför Den gyldene freden.
Fortsätter det så här kommer akademien så småningom att utrota sig själv genom någon sorts implosion. Dra ihop sig, bli mindre och mindre för att så småningom försvinna i tomma intet. Liksom uppslukad av sin egen kraft.
Kom ihåg var ni läste det först. Kanske kan denna min spaning rendera ett Nobelpris en vacker dag. I fysik då.
Ett svart hål vore inte det sämsta!
Universum är ju redan nu fullt av sådana gropar efter stjärnor som fallit samman och svalt sig själva. Bara att sätta ett staket runt avgrunden på Stortorget i Gamla stan där Börshuset en gång stod och äntligen överlämna litteraturläsandet till några som är mer intresserade av böcker än bråk.
Varför inte till en hyfsat demokratiskt vald församling? Har från dag ett haft svårt att förstå det där vurmandet för Svenska Akademien som fristående eftersom den slipper all form av offentlig insyn. Verkar vara en allmänt utbredd uppfattning hos mången kulturmupp att upphöjdheten är direkt kopplad till slutenheten. Ingen utom kungen har rätt att kräva pappren på bordet. Känns lite skakigt, om ni frågar mig, för att tala GW-iska.
Är det verkligen en hemlig, sluten fyrbåk vi vill ska profilera oss på vitterhetens ocean? (Oj, nu fick jag till det). Det självklaraste inlägget i den evighetslånga akademiaffären skrevs redan förra hösten av filosofen Torbjörn Tännsjö: "En liten grupp som denna, som utser sina egna kamrater till ledamöter på livstid, och som förfogar över stora offentliga medel att dela ut enligt eget skön, är dömd att hamna i nepotism och missbruk."
Och där sitter de nu. Allra längst ut på den så kallade nattkärlskanten.
Hoppas talmannen och riksdagen sköter korten bättre. För i den här typen av vakuum kan det annars dyka upp lite vad som helst ur avloppsrören. När katten inte är hemma dansar råttorna på bordet. Om riksdag och regering varit i gång som vanligt - hade då till exempel en kille som Jordan Peterson fått fritt spelrum och chansen att fullkomligt bada i medial uppmärksamhet?
Har inte dykt särskilt djupt i professor Petersons läror om att unga män bör bädda sängen och räta på ryggen, däremot hakat upp mig på att han enbart livnär sig på kött uppiffat med salt. Vet inte om han intar köttet rått, men måste ändå utan att vara vegetarian utbrista: Var är såsen, var är potatisen?
* * *
BÄST JUST NU: