Jag ser bilder från dignande köksbord, där innehållet i svampkorgen hällts ut, från den ena och den andra. Därför har jag själv känt ett stort sug efter att ge mig ut i skogen för att också prova svamplyckan.
I lördags blev det så dags. Jag åkte runt till olika skogar i kommunen och letade och letade. Det gick sådär inledningsvis.
De gula kantarellerna, som jag helst ville ha, lyste med sin frånvaro. Det gjorde också trattkantarellerna. Dessa två svampsorter är nämligen det enda jag äter och plockar. Det fanns däremot en massa andra konstiga svampar, som jag aldrig skulle drömma om att plocka – livrädd för att bli förgiftad och riskera en levertransplantation som jag är.
Efter att ha åkt runt och besökt skogar i ett par timmars tid började jag misströsta. Jag bestämde mig för att göra ett sista försök på en plats där jag vet att jag hittat trattkantareller för några år sedan. Det visade sig vara en riktig lyckträff.
Trattkantarellerna växte och frodades på platsen. Först ser du en, sedan ser du flera, och flera och flera. Efter någon timmes girigt plockande hade jag fyllt en Ica-kasse. Det fanns mer men det fick räcka för denna gång.
Nöjd kunde jag återvända hem, breda ut ett par gamla Katrineholms-Kuriren på bordet, tömma påsen och sprida bilden på min svamplycka på Instagram.