Mångårige ledaren Ragnar "Ragge" Falk har många minnen från Susannes första tid vid kanothuset vid Djulö.
- Det är väl inte så konstigt. Hon var ju där nästan varenda dag, säger "Ragge".
En av Susannes första tränare i kanotskolan var Stefan Lindeberg, nuvarande ordföranden i Sveriges olympiska kommitté. Det var han som lärde henne grunderna i en sport där framgångarna kom snabbt och som gjorde henne till mottagare av Katrineholms-Kurirens guldklocka 1982.
Det skulle bli många fler segrar och utmärkelser. OS-guldet 1996 tillsammans med Agneta Andersson i K2 500 meter var lika unikt som VM-silvret i K2 200 meter 1995 i ett avseende. Susanne var som bäst på de långa distanserna.
Hon var obesegrad i SM på 5- 000 meter i ett decennium. Hon tog fyra VM-titlar i kanotmarathon.
- Jag förstod att hon skulle gå långt. Jag kommer så väl ihåg när hon första gången kom till kanotskolan tillsammans med sin storebror Stefan. Hon var liten och tunn, men hade redan från början en bländande teknik. Det gick fort när hon satte paddeln i vattnet. Hon hade sådant driv i kanoten, säger Lars-Erik "Zeke" Moberg.
Han blev tidigt Susannes idol vid Djulösjön och de har tillbringat åtskilliga träningstimmar, landslagsläger och mästerskap tillsammans.
- Men det var ändå envisheten som var hennes största styrka.
Susanne har alltid varit en tävlingsmänniska som hatat att förlora.
- Jag minns ett SM på Djulösjön när "Zeke" var starter. Susanne tjuvade två gånger och "Zeke" tvingades diskvalificera henne. Då kan man säga att hon visade humör, säger "Ragge" Falk.