I lördags var det premiär i Högsjö Folkets Hus. Det var dags för höstvinterns teateruppsättning med Högsjö Kultur och teatergrupp. Föreställningen är Mimmi från Möllevången, en farsoperett där blandningen mellan den traditionella farsens fartfyllt överdrivna skådespeleri, varvas med korta musikinslag med drag åt musikal. Det visade sig bli en fin blandning.
Pjäsen som ursprungligen är från 1930-talet är skriven av Alexander Engel och Julius Horst, men har senare omarbetats av Nils Poppe, och det är den versionen som visas på Högsjöscenen.
Valet föll på just den här pjäsen eftersom man i år ville ha något med musik och i den här uppsättningen finns både Nils Poppe och Ralph Benatzky - som står bakom musiken, säkra kort båda två. Ensemblen kände tidigt att uppsättningen borde vara solklar för Högsjöpubliken.
Pjäsen handlar om hur kamrer Finkel, spelad av Bengt Andersson, vill göra bankkarriär och för att lyckas med detta tar han sig an en innovativ metod. Han känner till bankdirektör von Phanks, spelad av Micke Andersson, enorma hunger efter vackra kvinnor, och tänker utnyttja detta till sin fördel.
Planen är att anlita den ekonomiskt behövande, tillika förtjusande, kabaréflickan Mimmi (Carola Andersson). Hon ska spela kamrer Finkels fru och förföra bankdirektören. Och sedan ska befordringen för kamrer Finkel bli ett enkelt faktum.
Men naturligtvis trasslar allt till sig på bankkontoret. Fruar blandas och svärfar, en riktigt välbeställd krutgubbe, vecklar in sig i kärlekshärvan. Med alla typiska dörrar som öppnas och stängs och alla inblandade som hastigt går ut och in, innehåller första akten farsens rätta element, och mot slutet har tempot kommit igång bra.
I nästa akt har banklokalens scenrum förvandlats till en sängkammarinteriör hemma hos Mimmi på Möllevångsgatan 6. Och nu ska det bli auktion, Mimmi ska sälja sina vackra möbler och exklusiva kläder för att rädda sin ekonomi.
Och nu ökar intrigen och missförstånden ytterligare. Kommer kamreren att befordras? Och hur ska det gå för den trygghetstörstande Mimmi som vill leva livet med guldkant trots allt?
Upplösningen på pjäsen blir oväntad och lite förvånande, men möjlig.
Musiken som spelas av Birgitta von Matérn tillför föreställningen både ett sammanhållande kitt och en förstärkande tidsmarkör. Mimmi gör verkligen sin roll med utstrålning både i sin sång och kroppsligen. Hon sjunger klädd som en vintervit primadonna eller i förföriskt grönskimrande dress och tillför färg åt bankfolkets grå kostymering. Det blir en fin kontrast. Jag är imponerad av skådespeleriet överhuvudtaget och känner att många repliker har kraft och är oemotståndligt skrattretande.
Förläng livet - åk till Högsjö!
Emma Jönsson