Man kan fortfarande se att det inte riktigt är ett vanligt bostadshus. Det stora, numera vita, rappade huset på Strångsjövägen som en gång var en tv-industri i televisionens barndom.
I dag bor Per Wallin och hans sambo Lena Gustafsson i huset, men en gång i tiden, för 50 år sedan, beboddes huset av den företagsamme Stockholmsingenjören Börje Lundberg och hans hustru, som också hette Lena.
Vi backar bandet till den tiden innan vi träder in i dagens hus.
Det var den 20 april 1967 som Kuriren publicerade ett reportage från Börje Lundbergs fabrik där han tillverkade tv-antenner. Journalisten Erik Östdal Gustavsson var på plats i Strångsjö och för säkerhets skull hade han även ritat en egen karta för att markera ut var denna "tv-industri" var belägen. Kartan publicerades också i tidningen.
Redan på framsidan av Kuriren mötte en bild av Börje Lundberg invid en av sina antenner ovanför rubriken "Det är i Strångsjö tv-antennerna görs" följt av texten: "I det lilla samhället en knapp mil söder om Katrineholm kan man i ett helt vanligt bostadshus finna hela bottenvåningen etablerad som verkstad. Huvudstadsfödde ingenjören Börje Lundberg driver där tillsammans med sin fru sedan sex år tillbaka tillverkning av tv-antenner."
En bit in i tidningen möter läsaren en längre text samt en bild där Börje Lundberg jobbar vid en pressmaskin som stampar fram mindre brickor i "jämn tackjärnshammartakt" för antennerna.
En kort biografi inleder artikeln med att berätta om Lundberg som i yngre år genomgick utbildning på Stockholms tekniska institut, STI, men kom att arbeta som resande i kortvaror med födelseorten Spånga som bas under åren 1950 till 1958.
Då träffades också Sverige av "tv-åldern" och Lundberg sadlade om till tv-antennstillverkning.
Han flyttade inte omedelbart till Strångsjö från Stockholm utan hamnade först i Baggetorp och först 1961 gick flyttlasset till Strångsjö.
Då låg ett konditori i huset som Börje Lundberg köpte på Strångsjövägen. Tidigare hade även en handelsbod ägd av Ludvig Andersson legat i byggnaden och under slutet av 1940-talet och början av 50-talet drev Evert Eriksson på Elektrotjänst en sporthandel där.
När KK:s reporter Erik Östdal Gustavsson träder in i huset finner han "en hel bottenvåning fylld av maskinrum och kontor. Två borrar, en i Göteborg inköpt press, bockverktyg, kapar."
Lundberg själv ägnade sig åt det tekniska med tillverkningen av antennerna medan hustrun Lena Lundberg tog hand om packning och fakturering.
En del av tillverkningen gick på export till både Norge och Finland eftersom svenska tv-master hade räckvidd in över gränsen till dessa länder också.
I dag, 50 år senare, bebos huset av Per Wallin. Han är mycket intresserad av husets historia, känner till en hel del om alla typer av verksamheter som försiggått där och på vinden har han utfört en smärre arkeologisk utgrävning av historien.
Där i gömmorna har han hittat över 100 år gamla ordersedlar från olika leverantörer till Ludvig Anderssons lanthandel. Bland annat en order från Bröderna Köhlers i Vingåker på 500 kilo såpa året 1912, ett bidrag på tio kronor skänkt till Svenska pansarbåtsföreningen, också det 1912, samt en hel massa andra ordersedlar som Per Wallin ramat in och satt upp i köket på övervåningen.
Det var Per Wallin som köpte huset 1985 av Lena Lundberg. Han träffade då fru Lundberg som blivit änka något år tidigare, ingenjören hade gått hädan, och huset skulle säljas.
– Huset var senapsgult då och Lundberg hade målat det med plastfärg som hängde i stora bitar. Så jag fick köpa det ganska billigt eftersom ingen ville ha ett sådant hus, säger Per Wallin som sedan lade ner ett avsevärt arbete för att få ordning på huset. Han började med att blästra bort all plastfärg och måla om det i vitt.
På hörnet av huset sitter en skylt som också den påminner om historien: Lovisedal. Enligt Per Wallin hette handlaren Ludvig Anderssons hustru Lovisa och huset är följaktligen döpt efter henne.
– Det här är ett väldigt intressant hus, det är byggt runt 1891 som ett mejeri och har varit såväl lanthandel som cykel- och radioaffär, säger Per Wallin.
Så småningom lade Börje Lundberg ner sin antenntillverkning, berättar Per Wallin, för att i stället börja tillverka hästtransportkärror. Förmodligen var det den ökade konkurrensen i tv-branschen som var orsaken. Lundberg var dessutom väldigt intresserad av travhästar, vilket kan förklara den nya varuproduktionen.
I dag finns en hel del kvar som minner om det förflutna. Per Wallin är en mycket medveten renoverare och har sparat en del äldre industridetaljer såsom gamla rör och väggar i den stora verkstadslokalen med högt i tak.
En vägg av fönster ut mot trädgården var en gång i tiden två stora garageportar. Alldeles intill entrén fanns förr även ett stort skyltfönster av butiksmodell. Det sitter numera på uthuset.
Förr bodde makarna Lundberg och deras två barn på övervåningen. I dag bor Per Wallin och hans sambo både uppe och nere. Ett stort trevligt vardagsrum breder numera ut sig i den gamla verkstaden.
– När jag köpte huset fanns även en avlång bodlänga intill huset, 18 meter lång och 5 meter djup. Där hade nog Lundberg galvaniseringsverkstad med galvbad för sina antenner, men den byggnaden var rutten så den rev vi, säger Per Wallin.
Konsulterar man Erik Östdal Gustavssons artikel från 1967 kan man läsa om detta uthus: "I en bod vid sidan om huset fettas metallen av i ett syrabad, en kemisk process, och ytbehandling vidtar."
I dag har Per Wallin byggt ett nytt uthus i gammal stil på samma plats.
Mycket har hänt i huset på Strångsjövägen sedan Ludvig Andersson hade lanthandel och Börje Lundberg tillverkade sina tv-antenner.
Per Wallin har i dag inrett ett helt restaurangkök på nedervåningen i den gamla tv-fabriken. Han har även byggt ut med en matsal och ska bedriva cateringverksamhet i huset framöver.
Så har huset återigen blivit ett hus för företagande.
Undrar just vad den gamle ingenjören hade tyckt om det?