Intresset för Katrineholms auktionsverk och parets första auktion utanför internet var uppenbart stort. När den startade vid lunchtid trängdes ett 70-tal personer i auktionsfirmans lokal i Sandbäckens industriområde.
– Det är alltid kul att gå på auktion. Det hör inte till vanligheterna i Katrineholm, sa Oscar Andersson och Tone Jansson.
Det var trångt om saligheten när spekulanterna provsatt sofforna, pillade på golvlamporna och botaniserade bland svenskt glas och persiska mattor. 464 objekt skulle gå under klubban.
– De har hittat en bra lokal och har många riktigt bra grejer, bedömde söndagens utropare innan han fattade nämnda klubba.
Ove Schröder och hustrun Hillevi hade drivit auktionsfirma i Julita och Läppe i 40 år när de pensionerade sig 2016. Sedan dess har Ove ”suttit hemma och kliat på hunden”.
– Det tycker jag är skönt, men Hillevi saknar auktionerna lite. Det här är bara för en gång, sa han om sin tillfälliga comeback.
Kanske bidrog Schröders medverkan till det publika premiärintresset, kanske inte. Oavsett var Erik Wonde nöjd, både med trängseln och med hur företagets realtidsauktioner utvecklats sedan starten i höstras.
– Det verkar finnas ett intresse för det här också. Jag tror att många vill ha något att göra på söndagarna och att kunna komma hit för att känna på och titta på det vi ropar ut.
Så klättrade Schröder upp på en stege och blickade ut över församlingen.
– Fan, jag är ju nervös! Efter 40 år, medgav han och tvingades dra ett skämt för att lätta på spänningen.
Sedan var auktionen i full gång. Det gick sisådär, till en början.
Katrineholmarna ville varken lätta på plånboken för nakna damer i akvarell eller tennmuggar i träetui.
Wonde och Hemlin följde det hela en spiraltrappa upp, där de i laptop höll koll på den parallella budgivningen på nätet. Varje föremål visades på tv-skärm. Auktionsveteranen Olov Sandvik, Viala, var skeptisk.
– Jag ser ju inte vad som visas. Min son har en skärm till tv:n som är så stor att det kändes som att skidåkarna i OS skulle hamna i knät på mig. En sådan skulle behövas här.
Småningom såg det ut att lossna i budgivningen. Händerna med kundnummerlappar började vifta och Schröder blev varm i kläderna.
– Har du fler tamburmajorer, Erik? Det här gick ju riktigt bra.