Slut på plåstren. Igen! Ibland verkar det som att antalet skador med plåsterbehov är oändligt och man undrar om det finns en enda fläck på den stackars kroppen som inte är skrubbad och omplåstrad. Det är knän som blöder efter skejtboardtrixande, det är smalben som fått sig en repa under cykelturen, det är myggbett som kliats och kliats och kliats tills de börjar blöda och aldrig vill sluta. Plåster!
Hur mycket blod tål vi att förlora egentligen, funderar den omplåstrade ynglingen.
Sammanlagt har en människa mellan fyra och sex liter blod som cirkulerar i kroppen och ser till att syre når ut i varenda kroppsdel. Samma blod samlar upp och fraktar bort slaggprodukter från kroppen och blodet är också viktigt för att bekämpa infektioner.
Jag lugnar den omplåstrade ungen att det inte är någon fara med blodförlusten, men förklarar att det inte alltid räcker med plåster hemmavid. Ibland behövs sjukvård efter en olycka och att blodreservoaren fylls på genom en blodtransfusion. Då gäller det att blodtillgången är lika självklar som plåsterpaketet i medicinskåpet hemma. Tyvärr ser inte verkligheten ut så. Bara tre av 100 svenskar är blodgivare och ganska ofta, just under sommaren, larmar blodcentralerna i landet om att mer blod behövs. Så kanske denna dag, den internationella blodgivardagen, borde firas genom att fler blir blodgivare.
Sen skadar det ju inte att se över plåsterförrådet också.