Överdomaren har det övergripande ansvaret och det slutgiltiga ordet under en ridtävling. Sten-Eric Andersson var med och grundade Vingåkers ryttarförening och är den enda hedersmedlemmen, men enligt tävlingsledaren Johannah Ström är det ingen risk att han blir hemmablind och partisk.
Sten-Eric är inte den som tummar på reglerna. Det känns skönt att ha en överdomare som man känner och kan föra en bra dialog med, säger hon.
Det som gör att han har hållit på så länge är den gemenskap som finns bland alla ryttare.
Det här är en sport för killar och tjejer i alla åldrar. Jag kan prata med en tolvåring och en 86-åring och de har båda samma intressen, säger han.
Som överdomare handlar det om att ha koll på allting som rör tävlingen. Om han ser något fel med banan ser han till att tävlingsledarna ändrar den. Om någon ryttare skulle bete sig illa mot sin häst eller mot domaren i sekretariatet kan han dela ut varningar eller stänga av dem helt från tävlingen.
Det gäller att ha fingertoppskänsla. Om det är en ung ponnyryttare kan jag inte gå och skälla ut den, då får jag ta det med den personens föräldrar, säger han.
Enligt Sten-Eric händer det ofta att ponnyryttare använder hästen som en "soffa". Efter att de själva tävlat sitter de kvar på hästen för att kolla de andra tävlande istället för att hoppa ner och sadla av hästen.
Men i år har det varit osedvanligt lite som jag behövt säga till om, säger han.
Oavsett idrott är det inte ovanligt att man som domare får utstå skäll och klagomål, både från utövare och från publiken. Det är dock ingenting som Sten-Eric bekymras av.
Jag var högstadielärare i 40 år, så jag har fått höra en del i mina dar, säger han och skrattar.
Nej, när jag kommer och gormar tycker du inte det är så farligt, säger Johannah.
Uppe i sekretariatet sitter en annan som varit med länge, det är domaren Marita Johansson. Hon har varit domare i 25 år och arbetat på Guldsporrarna de senaste fyra åren.
Det här är en jättetrevlig tävling med duktig personal. När man lär känna alla här är det kul att komma tillbaka varje år, säger hon.
Något som Marita jobbar mycket med är att ge publiken mer information än bara antal fel och ryttarens tid. När hon presenterar ryttare och häst för publiken berättar hon även om uppfödaren och vilken stam hästen har.
Jag vill gärna vara personlig när jag presenterar. Jag tycker det är minst lika viktigt som att göra bra bedömningar under hoppningen för att det ska bli en bra tävling, säger hon.