Jessika Wide är forskare på Umeå universitets statsvetenskapliga institution och har bland annat forskat om kommunal demokrati och politiskt deltagande.
‒Det låter ganska högt, säger hon angående närvarostatistiken som Katrineholms-Kuriren har tagit fram.
Jessika Wide menar att man som väljare kan förvänta sig att de politiker man väljer ska komma på alla möten, men att det samtidigt finns en verklighet som man måste ha förståelse för.
‒De flesta är ju fritidspolitiker utan arvode och har kanske inte jättelätt att komma från jobbet. Är mötena på kvällstid kanske man har svårt att skaffa barnvakt. Vilka tider man ska ha sammanträde har man laborerat mycket med i olika kommuner.
Hon påpekar också att den kommunala politiken handlar om mer än fullmäktige, många politiker sitter i nämnder eller bolagsstyrelser, och ofta har partierna interna gruppmöten där viktiga frågor diskuteras.
‒Även om fullmäktige är det högsta beslutande organet i en kommun kanske det inte alltid är det allra viktigaste forumet för politisk diskussion, många beslut är ofta redan fattade i kommunstyrelsen eller någon annanstans.
Hur svårt är det för partierna lokalt att hitta personer som vill lägga tid och engagera sig, generellt?
‒I mellanstora städer som Umeå har partierna inga problem, men i mindre kommuner kan det vara svårare. S, C och M har många medlemmar, men när det gäller de andra partierna är det ibland bara fullmäktigeledamöterna och deras anhöriga som är medlemmar. Risken är att om man börjar ställa krav på hundraprocentig närvaro så blir det ännu fler som inte vill åta sig ett uppdrag. Då hamnar man i en svår sits.