Det befarar Fatmir Hoti, reflexklädd med tjocka gummihandskar på händerna. När han och kollegan Micke Eklund på morgonen kommer för att städa stationen är återvinningscontainrarna blott halvfulla.
Det är onsdag och platsen ser vid första anblicken hyfsat ren ut. Men skenet bedrar.
Bakom och mellan containrarna ligger utspritt skräp, sopor och avfall som staplats på hög. Hundmatpåsar. Tomma lotionflaskor och kartonger. Ett dörrdraperi här, en tvättställning där, en smutsig kaffebryggare, en stekpanna. Flera påsar med okänt innehåll, en sopsäck fullproppad med mjölkpulverburkar. Grönsakslådor av trä, papper och plast.
Hungriga kajor pickar härskna matrester. Det stinker.
– Det här är ingenting. Du skulle ha sett hur det såg ut efter midsommar. Måndagar är allra värst.
Välkommen till Fatmirs och Mickes arbetsvardag.
De arbetar åt Samhall, som på uppdrag av Förpacknings- och tidningsinsamlingen FTI städar stadens återvinningsstationer. På Vallavägen har fram till i dag städats två gånger i veckan. Nu fördubblas ansträngningarna.
– I dag är första extra städdagen, nu ska där städas måndag–torsdag. Vi gör också extra utryckningar. FTI agerar direkt när de får in en anmälan, säger Hotis och Eklunds arbetsledare Rune Blomstrand.
Det är inget jobb för den kräkmagade. Varje säck och påse måste gås igenom för hand. Skräp för återvinning ska sorteras rätt, resten – och den mängden är stor – köras till tippen.
Hoti har svårt att förstå KFAB:s utfall mot FTI. Fastighetsbolaget hotar att säga upp markavtalet med insamlingsföretaget om nedskräpningen inte genast åtgärdas. Men felet är inte FTI:s, tycker Hoti. Det är ”nån annan-ismen”, att folk ansvarslöst dumpar sitt skräp för att bli någon annans huvudvärk.
Överst på Fatmir Hotis svarta lista står de restauranger och livsmedelsbutiker som – och till råttornas glädje – på så sätt gör sig kvitt sitt avfall. Han visar ett exempel i mobilen: en bild på flera hinkar fulla med frityrolja. Antingen har dessa företagare ingenstans att kasta soporna eller så tycker de att det är för dyrt, funderar Hoti.
– Men kommunen har ingen kontroll på hur restaurangernas avfall hanteras. Mer kontroll är lösningen på problemet, menar han och kör ner näven i ännu en påse:
– Vi kan bara göra allt vi kan för att hinna med att hålla rent. Men det är inte lätt.
Kontrollen behöver öka, medger kommunens miljöchef Eva Frykman. Men effektivast motas nedskräpningen i grind med övervakning, tror hon.
– Bekymmersamt, säger miljöchefen om problemet som nu gått så långt att katrineholmarna riskerar att mista ännu en station för återvinningsbart avfall.
Nedskräpningen tycks dessutom öka, enligt Frykman – trots all information och allmän medvetenhet om hur återvinningen ska fungera.
Stationerna är till för hushållen, inte för pizzerior och gatukök. Ändå delar Frykman uppfattningen att avfallet från sådana verksamheter är en stor del av problemet.
– Vi misstänker att de, i stället för att betala för sophämtning eller själva köra till Vika, använder återvinningsstationerna.
Kommunen och FTI tar emot många klagomål om nedskräpning. Det framgår sällan eller aldrig vem som är skyldig. Då är det lönlöst att polisanmäla.
– Det skulle vara betydelsefullt att kunna göra i avskräckande syfte vid regelmässig dumpning.
Enligt Frykman pågår nu en tillståndsprövning som kan ge FTI lov att utrusta fler stationer med övervakningskameror. Den kontrollen hoppas Frykman på.
Kommunen kan inte i sin livsmedelskontroll granska hur restaurangnäringen sköter avfallshanteringen, säger hon. Det ligger utanför inspektörernas fält att till exempel bedöma om sopkärlen är tillräckliga i förhållande till mängden livsmedel.
– Då skulle vi behöva göra mer djuplodande undersökningar som inte ryms inom den avgiftsfinansierade kontrollen. Så det är inget prioriterar.