Den dagen hans far tog pensionssteget ut från sitt jobb på SJ, den dagen stegade Leif Redius in.
– Det var den 15 oktober 1979. Snacka om att ärva yrket, skrattar Leif.
Han är sällan tyst. Helst pratar han järnväg.
– Jag är uppvuxen med tåg. Alla min fars kompisar som var hemma hos oss var järnvägare, och när det var syjuntor och så var det järnvägsfruar.
I alla år har Leif haft sin bas i Katrineholm. En och annan gång säljer han fortfarande biljetter på stationen, och syns på perrongerna. Stationshuset i Vingåker har också varit hans arbetsplats, ända tills biljettförsäljningen upphörde 1993. Han kan även berätta om allt det som den vanliga resenären inte ser. Från hårdvaran tekniken till mjukvaran människor.
Läs mer i Katrineholms-Kuriren!