Där vägen tar slut parkerar paret Hedlund sina bilar och när de går runt hörnet på den första boden ser de huset, björkarna och sjön. Tomten sluttar ner mot Kolsnaren, på andra sidan den lilla vägen nedanför tomten ligger en rad fritidshus, samt badplats och båtplats.
– Man kan vara hur stressad som helst på jobbet. Så kommer man hit, går runt hörnet, och all stress bara rinner bort, säger Benke Hedlund, som tillsammans med Rose-Marie Hedlund sedan våren 2014 bor permanent här, i det som förr var familjens lilla fritidshus.
[bild nr=”2,3,4,5,6,7,8,9,10,11”]
Stugan har växt under åren och flera bodar med olika funktioner har tillkommit, men det är fortfarande "compact living" som gäller.
På varsin sida om trappan ner till "stora huset" ligger dels bastun, som också har separett-toalett, dusch och tvättmaskin, och dels de vuxna döttrarnas gästhus, där de har varsin "kajuta".
Trappan nerför sluttningen är gjuten av en tidigare ägare som arbetade på betongindustri i Katrineholm. På altanen vid ytterdörren har paret ett stort utomhuskök, med grill, rinnande sommarvatten och en "muurikka", en stor stekhäll. Uteköket används mycket under sommarhalvåret. Katterna Dexter och Sinister, höger och vänster på latin, kliver in och ut genom ytterdörrens kattlucka och lämnar små tassavtryck i nysnön. Kattungen Sinister vill busa med tioåriga hankatten Dexter, som inte är på samma lek- och bushumör.
I den lilla hallen finns dörren till sovrummet, som bara rymmer dubbelsängen, och hallen leder till köket och vardagsrummet. När Benke och Rose-Marie Hedlund köpte huset 2006 låg köket i den lilla hallen och vardagsrummet fanns inte alls.
– Sedan byggde vi till vardagsrummet. Nu är huset 60 kvadrat, men i vår bygger vi ut bakåt och då det blir 80 kvadrat, säger Benke Hedlund.
[bild nr=”12,13,14,15,16,17,18,19,20,21”]
Huset byggdes 1940 i vad Benke Hedlund kallar "unikabox-virke".
– Det var korta bitar och massor av spik och reglar på tvären. Spik måste ha varit billigt, säger han.
Rose-Marie Hedlund kommer från Skänninge i Östergötland och maken från Hälsingland. Jobb förde dem till Katrineholm, och här träffades de i början av 1980-talet på klassisk mark: på dans på Safiren. Nu arbetar Rose-Marie Hedlund som verksamhetschef inom landstinget och Benke Hedlund som vaktmästare hos bostadsföretaget Heimstaden i Katrineholm. Paret har två döttrar, samt femåriga barnbarnet Ebba.
Till Ålsäter hittade de via vänner.
– Det var vänner till oss som köpte här ute först. Vi var ute och tittade på området och pratade med mannen som ägde den här tomten. Vi sa till honom "om du någonsin funderar på att sälja så vill vi vara med". Han ringde sedan och i oktober samma år köpte vi det här.
Tidigt byggde de bastun uppe vid vägen.
– 2007 var vi helt klara med första bastun och hade bjudit hit folk för att premiärbasta. Vi satt i stugan och åt och tyckte att det var så konstigt ljust ute. Då var det bastun som brann. Vi hann aldrig basta.
Strömmen hade gått i samband med branden, pumpen stod still och det gick inte att få upp vatten att försöka släcka med. Räddningstjänsten kom, men hade svårt att hitta bland småvägarna och bastun brann ned till grunden.
– Vi köpte en ny friggebod och fick hjälp av kompisar med att resa den över en helg. Det var fantastiskt med hjälpen. Det var akut, för vi hade ingen annan toa eller dusch, vi använde grannens torrdass innan boden var uppbyggd igen, berättar Benke Hedlund.
Tankarna om att bygga till och bosätta sig året runt sommarstugan dök upp efter några år.
– Vi var här på helgerna och vi ville inte åka tillbaka till stan. Lägenheten i stan blev världens största brevlåda, som kostade 8000 i månaden, säger Rose-Marie Hedlund, och syftar på posthögarna i hallen hemma i stan.
2013 började renoveringen av stugan och 2014 flyttade paret hit på heltid. När paret flyttade ut var det tal om att kommunalt vatten och avlopp skulle komma inom kort, men det har skjutits upp och familjen har fortfarande dusch och wc i boden uppe vid vägen. Nu ska dock kommunalt VA vara på gång på riktigt, och när huset byggs till i vår ska det gamla sovrummet bli badrum.
Vi ville att man skulle kunna stå och diska och se hela utsikten.
Köket är öppet mot vardagsrummet, med en nivåskillnad som följer den sluttande tomten, en trappa i några steg. Som rumsavdelare har paret en lång bänk, som fungerar som bokhylla. Ovanpå bänk-bokhyllan sitter gärna katten Dexter långa stunder och funderar på tillvaron. I det nya sovrummet ska det bli plats för en garderobsvägg. Förvaring kan annars vara besvärligt i ett litet hus, men familjen har ett varmförråd under huset och flera andra förråd i bodarna.
– Man får tänka lite smart när man bara har 60 kvadrat. Vi får ha principen "en pryl in - en pryl ut". Det går inte att ha för mycket grejer, men det är ganska skönt, säger Rose-Marie Hedlund.
Ändå går det ganska bra att vara många här.
– Nu i februari har vi pimpeltävling på isen. Då blir vi 20 stycken. Men det går, man sätter sig och äter var man vill, säger Benke Hedlund.
Möblerna är både gamla och nya. Matbordet är en gammal dörr från Drottninggatan 3 i Katrineholm, som Benke var med och renoverade. På dörren ligger foton, på döttrarna, barnbarnet och vänner, och ovanpå det en glasskiva. Vid matbordet står en svart kökssoffa, där barnbarnet sover när hon är på besök, och intill står en blå skänk, Benkes farmors allra första möbel. Ett annat skåp, med glasdörrar, kommer från farmors barndomshem i Norrala. I köket, som är från Ikea med svarta luckor och svarta vitvaror, står en mortel, gjuten av Benkes morfar som arbetade på Ljusne kättingsmedja i Hälsingland.
Köket har de byggt själva, men de tog hjälp med vardagsrummet, med höga fönster mot vattnet.
– Vi ville att man skulle kunna stå och diska och se hela utsikten. Vi valde höga fönster, som går ner till golvet, säger Rose-Marie.
Vardagsrummet har mörkgrå träpanel, och helvitt är ingenting för paret Hedlund.
– Sovrummet blir inte heller vitt, panelen ska ha kopparton. Men att köket med svarta luckor och vardagsrummet med mörka väggar fungerar beror på att det är så många fönster. Det blir inte mörkt.