Förut kunde landets 21 länsstyrelser besluta om generella undantag från skyddet av små vatten. Det är inte längre möjligt.
Redan 2011 tolkade länsstyrelsen Södermanland att den nya regeln innebar att generella undantag förlorade sitt stöd i miljöbalken. Därför togs den möjligheten bort. Ytterligare nio länsstyrelser gick samma väg.
De övriga elva höll kvar vid den gamla ordningen, och kan så göra på obestämd tid.
Följden har blivit en sned fördelning av resurser mellan länsstyrelserna. Lagändringen har nämligen inte medfört några extra pengar eller personal. Däremot har den skapat fler arbetsuppgifter för länsstyrelser utan generella undantag.
Det är orimligt, tycker naturvårdshandläggaren Johan Andersson vid Sörmlands länsstyrelse. Han vill att förutsättningarna ska vara lika för alla.
– Men länen med generella undantag är inte intresserade av att prata om frågan.
Dilemmat kompliceras av att det finns flera regelverk för olika slag av dispenser och upphävanden. Kommunerna kan godkänna enskilda byggprojekt med stöd av miljöbalken, detaljplanbestämmelserna och reglerna för landsbygdsutveckling i strandnära lägen.
Att ansöka hos kommunen kan kosta flera tusenlappar. Men att söka upphävt strandskydd hos länsstyrelsen är gratis. Exempel från andra län visar enligt Andersson att länsstyrelsens kostnadsfria handläggning där blivit ett förstahandsval – även i solklara dispensfall som ska handläggas av kommunen.
– Men vi har inget lagligt stöd för att hänvisa de sökande till kommunerna. Vi måste ta oss an ärendet och handlägga det som ett upphävande.
Det ställs då höga krav på den sökande att ta fram ett gediget utredningsmaterial, vilket kan bli både kostsamt och tidskrävande. Risken är att byggplanerna rinner ut i sanden, tror Andersson.
– Man tappar helt enkelt intresset.