Shala Morad är ute med sin mamma på stan, när tidningen träffar på henne. Hon är rullstolsburen sedan lång tid, och kan konstatera att tillgängligheten och bekvämligheten för rullstolsburna är begränsad i Katrineholm.
‒Speciellt jobbiga är kullerstenarna. Det blir hopp-hopp-hopp. Man får ont i huvudet, säger hon.
Hennes rullstol har små hjul framtill, vilket gör kullerstenarna, smågatstenarna, ännu jobbigare.
‒Jag fastnar och flyger framlänges.
När det gäller butikerna är tillgängligheten "värdelös", säger hon.
‒Åhléns, Lindex, Kappahl, alla de stora kommer jag in på utan problem. Men det är de små jag gärna vill komma in i och det går inte. Subway går inte heller. Det känns väldigt jobbigt att sitta utanför butiken och ropa på dem, helst vill jag ju kunna klara mig själv.
Restaurangen i huset Framtiden på torget är ett annat exempel på lokal, som Shala Morad inte har tillgång till.
‒Alla kompisar säger att det är fint där, men jag kommer inte upp dit.
Katrineholm är ändå inte värre än någon annan stad, säger hon.
‒Det är lika illa överallt, det är min åsikt. Gamla stan i Stockholm, till exempel, det är kullersten och backar.