Nu är det absolut ingen kris, för säg vilken landsortsförening som kan skryta med 220 medlemmar? Det är bara det att det finns gott om plats på träningarna, för alla är inte så träningsviliga. Men alla är inte välkomna till föreningen, hur gärna föreningen eller den nyfikne jaktskytten än vill.
- Nej, vi har inskrivet i våra stadgar att våra medlemmar måste bo i Flodabygden. Så har det alltid varit sedan föreningen bildades 1971. Det är inte något vi kan ändra på hur som helst, säger Leif Nilsson.
- Möjligtvis att vi kan ta emot ungdomar från stan och träna dem.
Men när de fyller 18 år då? Får de byta klubb då, eller?
- Jo, så får det nog bli, medger Leif Nilsson lite svävande.
Han är en av instruktörerna vid Floda jaktskyttebana den här kvällen när vi är på besök. Det är tisdag och kvällen är avsatt för damer och ungdomar. Men när vi kommer dit är det bara sex-sju skyttar på plats. Men de som är där är entusiastiska och för en som inte har tagit i ett vapen sedan lumpen är det rena grekiskan när de börjar prata kaliber hit och millimeter dit.
Första övningen den här kvällen blir i alla fall med 22 mm, den lättaste ammunitionen och målet är en löpande älg 30 meter bort. Alla skjuter en serie med 5–6 skott och de flesta sätter träffarna där de ska, för träffytan på en älg är ganska stor.
Så stor att till och med Kurirens utsände träffade med samtliga sina fyra skott, varav två blev femettor. Men sedan började älgen att röra på sig och då blev det plötsligt mycket svårare...
Efter att alla skjutit sina serier så delas gruppen i två. Det ena gänget går bort till lerduvorna och den andra för att skjuta med ett klass 1-vapen – en älgstudsare, med 6,5 mm ammunition. Och nu blev det skillnad på vapen.
Att skjuta mot lerduvor ser för en amatör ut att vara det absolut svåraste. Duvorna kastas ut i en farlig fart och att hinna träffa dem i flykten fordrar mycket träning. Och att ungdomarna här är ganska oerfarna syntes – för en hel del duvor kunde återanvändas på nästa träning.
Den tredje stationen med älgstudsaren var det mäktigaste inslaget för en novis. Jäklar, vilken skillnad i ljudstyrka och kraft. Men de yngsta tjejerna Gabriella Eriksson och Lina Torgius, båda 13 år, såg helt iskalla ut där de stod i skjutställning. Och den kraftiga rekylen såg de också ut att klara av helt galant.
Slutintrycket av ett kvällsbesök på Aggarne skjutbana i Floda är att det säkert är en väldigt bra introduktion för en blivande jägare att lära sig om vapenhantering och säkerhet. Dessutom verkar det förbaskat kul. Synd bara att man inte bor i Flodabygden.