Men efter ett långt sommarlov fungerar inte den delen av hjärnan, som ska tänka ut vad vi ska äta, längre. Varken hos vargmamman eller vargpappan.
Efter tio veckor med lagad mat två gånger om dagen är fantasin slut. Lägg därtill vargarnas ylande varje kväll om att de är mer hungriga en timme efter att de ställt in den tomma tallriken i diskmaskinen.
De slevar yoghurt vid köksbordet, fruktsallad i soffhörnet och glass i sängen. Inte förrän framåt midnatt tystnar de.
Så ringer plötsligt skolklockan in igen. Den klingar som ljuv musik för vargmamman som serverat nudlar och plocksallad från butiken, sista kvällen på sommarlovet.
Tänk att det finns något så fantastiskt som skolmat. Tänk att någon kommit på att idén att laga mat till alla barn en gång om dagen.
När skolan börjar måste vargarna också i säng tidigare. De ylar inte lika länge på kvällarna längre.
Istället ljuder en ny stämma i hallen på mornarna:
Har vi inga rena kortstrumpor!!
Men det är en helt annan historia.