‒Det är världens bästa skola! Orden kommer från Vidar Karlsson och även om eleven från klass 3-4 på Dunkers skola må vara partisk i frågan har de onekligen en god atmosfär på skolan och goda resultat som ett bevis på att friskolan fungerar.
Vidar Karlsson igen;
‒Jag gillar matte men att titta på film är det roligaste i skolan.
Hur ofta händer det att ni tittar på film?
‒Väldigt sällan, säger han och återgår till förmiddagsrastens lek "Wasa".
‒Den leken har de lekt i årtionden här men det är ingen vuxen som riktigt vet hur den går till, säger läraren Lena Larsson Westerlund som rastvaktar eleverna medan de andra lärarna samlas vid fikabordet.
Dunkers skola drivs genom föräldrarna runt om i bygden. Efter att kommunen valt att lägga ner den kommunala skolan efter vårterminen 1995 gick de gemensamt ihop och startade stiftelsen Dunkers förskola och skola.
Redan på höstterminen kunde lektionerna fortgå med i stort sett samma antal elever som under kommunal regi.
Den sjuhövdade styrelsen, som sammanträder en gång i månaden, består av föräldrar till skolbarnen, skolpersonal och en representant från kyrkan.
I dag är det 50 barn på skolan som har förskola upp till klass 6, 24 i förskoleklass till årskurs 2, 20 i 3-4:an och sex elever i 5-6:an.
Stiftelsen äger de flesta fastigheterna själva. Bredvid den stora gula huvudbygganden ligger det som på skolan kallas paviljongen där maten serveras och där även Dunkers äldre befolkning ibland lunchar.
En bit ner från "storskolan" ligger den gamla prästgården där de yngsta barnen håller till och mitt emot skolan går klass 5-6 delar av dagen i Klockaregården, den enda byggnad som skolan hyr in sig i.
Lena Larsson Westerlund har varit med sedan starten av friskolan för 22 år sedan.
‒Det fanns ett väldigt stort föräldraengagemang då och det var tidigt bestämt att vi skulle starta en friskola. I dag är det lite sämre med engagemanget. Men vi är som en vanlig skola och har ingen inriktning åt något håll, säger hon och åsyftar då exempelvis pedagogik likt Waldorf och andra.
‒Det är himla kul att det fungerat så bra med skolan, i början var det inte många som trodde på oss, säger Lena Larsson Westerlund.
Med skolan som privat får den inga kommunala pengar för skolskjuts men det liksom andra praktiska göromål kring skolan – som att delta i "krattdagen", städning eller att gästföreläsa om specialämnen som anses vara av intresse för eleverna – löser föräldrar och personal på egen hand.
‒Vi får inga bidrag för skolskjuts men där har Länstrafiken ställt upp med en bil och det är vi väldigt tacksamma för. Den har vi till skolskjuten och till förfogande om vi vill göra någon utflykt och det är frivilliga som kör den, säger Lena Larsson Westerlund.
‒Det blir lite som hemma borta, man fixar saker och om till exempel en hylla ska sättas upp gör man det själv och det kräver ett större engagemang, säger läraren Tea Utter.
Båda är överens om att en av de stora fördelarna med att rodda allt själv är de korta beslutsvägarna.
‒Och när det är en sådan liten enhet ser man alla barnen och känner dem. Det som kanske kan vara svårt för barnen med en liten skola är om man inte hittar rätt kompisar, säger Lena Larsson Westerlund.