Hon har bestämt sig för att gå i pension några år tidigare än planerat.
– Nu får det vara nog. Det är inte roligt längre.
Helst önskade hon att hon inte vore bitter.
– Men det är jag. Bitter över att jag slutar med den här negativa känslan.
Den negativa känslan handlar om att vara pressad från alla håll.
– Vi får hela tiden höra hur viktiga vi lärare är, men vi får mindre möjligheter att utöva vårt yrke. Resurserna krymps, vi ska göra mer och mer administrativt och stödfunktionerna i skolan är alls inte lika stora som de borde vara. Det sliter oerhört att ha det så här! Jag orkar inte längre, trots att jag i grunden älskar mitt arbete.
Under hösten har Katrineholms-Kuriren granskat skolan. Med stor generositet har rektorer, lärare och elever låtit våra reportrar vara med i skolans vardag, utan överrockar som försökt lägga till rätta verkligheten. Tusen tack!
Vi har fått ta del av hur det är, rakt av, på gott och ont. Reportrarna vittnar om sådant som inte fungerar, om stökiga elever och bullrig arbetsmiljö, där förutsättningarna för undervisning och lärande lämnar mycket i övrigt att önska.
Men vi har också fått uppleva hur många entusiastiska lärare det finns, som brinner för sitt jobb, och vill så mycket. Vi har också mött elever som vill lära för livet, undervisning som fungerar, stimulerar och utvecklar.
Det låter kanske lite klyschigt men det är i skolan Sveriges framtid finns. Det är därför den måste fungera.
Skolan måste fungera
I helgen träffade jag en kvinna som varit lärare i hela sitt yrkesverksamma liv. Hon sa att hon älskat sitt arbete under alla år. Fram till nu. Efter vårterminen 2012 är det slutjobbat.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!