Den moderna människan lever ofta ganska långt ifrån naturens detaljer och har sällan naturen med i vardagen, menar tecknaren och målaren Maj-Britt Pärsdotter. I dag bjuder de in till vernissage i Konstmagasinet i Katrineholm tillsammans med glasblåsaren Anna Höggren.
Anna Höggren pekar på vardagsstressen mellan punkt a och b, en stress som gör att den där vidare upplevelsen av det som finns nära inpå, i naturen, inte blir sett.
De hör båda hemma i Glanshammar, utanför Örebro, i Närke, och lever båda på landsbygden.
– Vi har upptäckt att våra saker kommer överens, det blir ett samspel vi tycker mycket om, säger Anna Höggren.
Och genom teckningar och glas är det en naturvärld de öppnar. En skir utställning, enligt dem själva.
– Jag har en stark naturkänsla, säger Maj-Britt Pärsdotter och berättar om hur hon sedan barnsben låtit naturen fascinera.
I slutet av förra sommaren kom hon att stanna upp vid tordyveln.
– Jag vet inte hur många tordyvlar jag studerat, säger hon.
Nu finns insekten med på en av teckningarna.
I en annan leds åskådaren in i bilden av en gammal smidd magasinnyckel, där en slåttergräsfjäril landat. Bakom några sirliga blommor sträcker ett landskap ut sig, med månghundraåriga ekar här och var.
– Det är ett otroligt liv i en ek, säger Maj-Britt Pärsdotter och påminner om att under barken och i löven lever hundratals insekter.
Naturens mångfald är något Maj-Britt Pärsdotter vill påminna betraktaren om i sina teckningar.
– Jag tror det handlar om att rädda den biologiska mångfalden. Den går så snabbt förlorad och det är inte självklart att den finns kvar om 20 år, säger Maj-Britt Pärsdotter.
För Anna Höggren är naturen ett hav av intryck. Här hämtar hon inspiration till former att fånga i glas. Inspiration som får ta tid att samla, men som måste uttryckas sekundsnabbt och väldigt direkt då den heta glasmassan formas i glashyttan.
Anna Höggren uttrycker sig framför allt i bruksföremål. I det klara glaset vill hon att det ska finnas något att upptäcka, som guldflingor eller ränderna från ett verktyg. Något som inte är så iögonfallande vid första anblicken.
– Jag vill att det ska vara en viss stramhet, men det perfekta är inte min strävan. Alla glas blir lite olika. Jag tycker om när det blir levande. Ibland får man anstränga sig, sansa sig, och då blir det lite vidare intryck.
Från taket i Konstmagasinet hänger kuber formade av glasrör.
– Jag har alltid varit fascinerad av geometri, säger Anna Höggren, som runt halsen också bär ett halsband som hon själv är skapare till.
Det är stora glaskoner i milda färger och namnet är Konglädje.
– Jag gillar det här att sätta ihop delar, säger hon.