En morgon när jag kom till jobbet hördes ett väldigt "sirrrande" i ett träd invid Kurirenhuset. Det lät som mycket upptagna fåglar med massor att utbyta kvitter om.
Kanske avhandlade de kvaliteten på aroniabären i häcken nedanför. Där satt nämligen några av dem, och när jag kom närmare såg jag att det var sidensvansar, dessa vackra fåglar med sin kontrastrika fjäderdräkt och tofs på huvudet. En fågel som man kan särskilja från andra, till skillnad från alla småfåglar som i mitt tycke är väldigt lika varandra många av dem.
Sidensvansar är så fina, och jag blev glad när jag såg dem. De var tydligen här på endast ett kort gästspel; efter en stund var de puts väck och kom inte tillbaka. Undrar vart de var på väg.
"I gamla skrifter kallas sidensvansen för en 'omättlig' fågel och den ansågs vara 'en lat och trög sälle som åstadkommer något stort endast i ätandets konst'", kan man läsa på sajten Wildlife Garden.
Besökarna härom dagen verkar ha varit finsmakare, i alla fall utifrån mänskligt mått mätt. "Aroniabäret har tagit plats som ett bärens Rolls Royce", framhåller sajten Mitt kök, som också skriver: "Visste du att aroniabär håller dig frisk både kortsiktigt och långsiktigt, samtidigt som det bromsar åldrande och ger dig energi i vardagen?" Rena medicinen för vintertrötta.