– Jag kollar sociala medier så fort jag vaknar, säger Elvira Ettehag, 15.
– Och det är det sista jag gör på kvällen, säger Ebba Örning, 15.
Kompisarna nickar. Mobilen hänger med hela dagen. Visst, under lektionstid är mobilen bortkopplad, men under raster kollar de flesta av flödena.
– Mobilen betyder mycket. Det är där man skriver med kompisar, säger Ebba Örning.
– Det är där man håller kontakt, säger Evelin Becsei, 15.
Men inte all kommunikation på nätet är schysst. Det visar Friends rapport om ungas liv på nätet. Var tredje ung mellan 10–16 år uppger att hen utsatts för kränkningar och var femte tjej har utsatts för sexuella trakasserier på nätet.
Tjejgänget utanför Järvenskolan nickar.
– Vi vet folk som fått olämpliga saker, säger de och bekräftar att så kallade dickpics (oönskade bilder av manliga könsorgan) förekommer och de har också kompisar som blivit uppmanade att skicka avklädda bilder av sig själva (ofta till okända, manliga mottagare).
– Man fattar inte varför man gör det? Det måste vara för att få uppmärksamhet. Det är så lätt att hata på nätet, säger Ebba Örning.
– Lättare än att gå face to face och se någon, fyller Evelin Becsei i.
Friends rapport konstaterar att siffran för sexuella trakasserier sannolikt ligger i underkant. Orsaken är att för många har trakasserierna blivit så normaliserade att de ses som något unga måste stå ut med. De sexuella trakasserierna bidrar också till att föra vidare traditionella bilderna av hur tjejer och killar förväntas vara. Killar som hetero, starka och kåta. Tjejer som snygga, smala och undergivna.
– Hela historien är uppbyggd så, säger Elvira Becsi.
– Det är jobbigt, man blir deprimerad, säger Elvira Ettehag och förklarar att hon försöker bryta med normen, göra det motsatta och stå upp för sig själv.
– Man får vara som man vill, säger Esam Touma, 13, som hänger med ett gäng killar utanför skolan, men vet att många tycker det är svårt att gå emot förväntningarna som de upplever finns.
– Det är lättare att vara sig själv när man "snappar" med vänner, de som redan vet vem man är, säger Julius Jaktlund, 13.
Killgänget pratar också om risken att det som börjar med ett skämt på nätet kan hamna på fel vägar, börjar spridas och upplevs som mobbning.
– Man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv, säger Adonai Indrias, 13.
Många gånger får ingen veta att en utsatts för något kränkande på nätet. Det säger Katrineholmsungdomar till tidningen.
Enligt Friendsrapporten är 70 procent av vårdnadshavarna ofta eller ibland oroliga för att deras barn ska bli utsatta för nätkränkningar. 78 procent av de vuxna anser sig också ha tillräckligt med kunskaper för att prata med sina barn om kränkningar på nätet.
Enligt rapporten svarar också sex av tio unga att de skulle prata med någon vuxen hemma om nätkränkningar. Men verkligheten talar också ett annat språk. Trots att kränkningar är en del av vardagen på nätet för många unga är det inte alltid någon får veta vad som händer enligt Katrineholmsungdomar.
Vem pratar ni med om något händer er på nätet?
– Ingen. Kanske en kompis eller en förälder om det är grovt, säger killgänget.
– Föräldrar borde veta mer om vad unga gör på nätet, säger Julia Wirlén, 15.
– Och vi borde prata mer om det i skolan, säger Ebba Örning.