Är det någon som kommer ihåg James Onedin? Den brittiska tv-serien "Onedinlinjen", som började sändas i Sveriges Television 1972, är nog den första dramaserien som jag fick en relation till. Serien utspelar sig under 1860-talet och handlar om den unga och ambitiösa James Onedin (Peter Gilmore), vars arv inte räcker till att uppfylla hans dröm. Så han gifter sig till pengar för att kunna köpa ett fartyg och starta ett rederi i Liverpool.
Ska jag vara helt ärlig så kommer jag varken ihåg eller begrep särskilt mycket av vad som hände i "Onedinlinjen" (jag var typ åtta år). James hade polisonger, ett fartyg med böljande segel, en väderbiten kapten som hette Baines och en syster som hette Elizabeth (Jessica Benton). Hon blev min och många av mina jämnåriga tjejers idol.
Som jag minns det var Elizabeth var ofta i opposition till sin bror och gick sin egen väg i böljande klänningar som prasslade och korkskruvslockar dansande runt ansiktet. Jag tyckte att hon var underbart vacker och rolig. En av mina väninnor berättade att hon älskade Elizabeth så mycket att hon gjorde en av sina Barbiedockor till Elizabeth och tillverkade egna krinolinklänningar till den.
Troligen skulle jag inte vara lika imponerad av karaktären Elizabeth i dag, men på den tiden (tidigt 1970-tal) var dramaserier i allmänhet och kvinnliga karaktärer i synnerhet en bristvara i tv-utbudet.
Så när HBO drog i gång serien "Taboo" för några veckor sedan kunde jag inte motstå den. 1800-tal, rederimiljö, en huvudperson som heter James som har ett arv att hämta. "Nya Onedinlinjen!" tjoade jag och slängde mig i tv-soffan. Men nej. "Taboo" kommer nog inte att få en flickunge att skapa kläder till sin docka. En flickunge bör inte se denna mörka, våldsamma serie överhuvudtaget. Men jag ska, efter att Onedinsbesvikelsen har lagt sig, ge den en ny chans.