Skivor ska spelas in, konserter väntar, pjäser ska sättas upp. Räkna inte med ett stillsamt år på kulturfronten i Katrineholm och Vingåker.
Carl Pontén, konsertpianist, arrangör av Julitafestivalen:
Hur vill du minnas kultur- och nöjesåret 2018?
– Ett år av fin gemenskap och nya bekantskaper i musiken, men också av ideologiska motsättningar angående hur regional kulturpolitik bör omsättas i praktiken.
Har du något speciellt kultur/nöjesminne som du vill dela med dig av?
– Julitafestivalen fyllde 25 år, vilket nästan är svårt att ta in. Tacksamheten över förmånen att få träffa musiker från så många olika kulturer.
Vad ser du fram emot 2019?
– Utvecklingen av det regionala samarbetet mellan olika musikaktörer, Duo Competition som genomförs för 10:e gången och de spännande konserterna på Julita som i sommar utvidgas med familjeföreställningar i Orangeriet. Dessutom de högkvalitativa konserterna i kammarmusikföreningens regi.
Vem vill du lyfta fram, som gör en viktig kulturgärning i din hemkommun?
– Den grupp av eldsjälar i Katrineholm som ställer upp och engagerar sig ideellt för musiken. Ett särskilt tack till Bosse Lundgren som tagit sig an så många viktiga uppgifter inom det lokala och regionala musiklivet.
Peter Henriksson, lärare på Katrineholms kulturskola och musiker i Hellsingland Underground:
Hur vill du minnas kultur- och nöjesåret 2018?
– För min del har 2018 varit något av ett mellanår vad gäller kultur. Inget världsomvälvande har nått min horisont, men det kan i och för sig bero på att när man själv producerar/gör mycket kultur så minskar lusten och orken att ta in nytt. När det handlar om musik är det verkligen så i mitt fall; ju mindre som tränger sig in, desto mer kommer ut.
Har du något speciellt kultur/nöjesminne som du vill dela med dig av?
– Lite har lyckats tränga sig in i min tröga skalle: Jag tycker att Christian Kjellvanders album ”Wild Hxmans” är väldigt vackert och bra. Musik som tar god tid på sig med mycket atmosfär och nerv. Jag gillar Fatima Bremmers bok Ett Jävla Solsken. En biografi över Ester Blenda Nordström, Sveriges första undersökande reporter och en otrolig äventyrare. Jag tycker att det var uppfriskande att se Slayer på Hovet. De är kompromisslösa och tidlösa.
Vad ser du fram emot 2019?
– Det som oroar mig inför kommande år är de politiska beslut som vill försvåra för barn och ungdomar att syssla med musik, bild, dans eller drama. De minskade anslag som aviserats är idiotiska och de argument som framförts har väldigt liten överensstämmelse med verkligheten. För egen del ser jag fram emot nästa år då de skivor som jag medverkar på och som just nu är under inspelning kommer att släppas. Jag ser som vanligt fram emot att turnera och spela i alla möjliga och omöjliga sammanhang.
Vem vill du lyfta fram, som gör en viktig kulturgärning i din hemkommun?
– Jag lyfter på hatten för Katrineholmsbandet Adhesives fina år då de återförenades, turnerade runt halva världen för att sedan skänka intäkterna till välgörenhet. Det skickar signaler till oss att vi som bor och verkar i Katrineholm kan spela roll även utanför kommungränsen. Enormt bra!
Jeff Lindström, skådespelare, regisserar Katrineholmsrevyn 2019:
Hur vill du minnas kultur- och nöjesåret 2018?
– Som ett spännande och ganska så bra år trots allt. I ekot av hela den rörelse som sattes igång i och med #tystnadtagning, i slutet av förra året, så gick i alla fall jag stärkt in i 2018. Mycket hände, mycket hände inte. Jag trodde på större förändring. Men trots förluster, bakslag, en akademi i spillror och en nyligen genomröstad katastrofal kulturbudget så fanns det mycket som var stärkande också.
Har du något speciellt kultur/nöjesminne som du vill dela med dig av?
– Jag har två upplevelser som slår allt annat. Den ena var Krilon på Kulturhuset Stadsteatern. Ett fem timmar långt scenkonstverk signerat Carolina Frände. En sylvass betraktelse av vår tid och vad som skulle kunna hända med kulturen om ett visst parti kommer till makten, allt sett genom Eyvind Johnsons romantrilogi. Och den andra Sara Stridsbergs otroliga bok Kärlekens Antarktis, 2018 års bästa läsning.
Vad ser du fram emot 2019?
– Jag har tre premiärer att se fram emot. Katrineholmsrevyn, Rocky Horror Show på Östgötateatern och Ett dockhem på Scenkonst Sörmland. Sen hoppas jag och tror att kulturen kommer att spela en viktig roll.
Vem vill du lyfta fram, som gör en viktig kulturgärning i din hemkommun?
– Jag vill lyfta fram alla kvinnliga kulturkämpar, för att nämna några så Annicka Halvarsson, Cia Ronach, Jenny Skarstedt, Jenny Wistbacka, Catarina Nitz, Ylva Sundahl och Cissie Brunosson, med flera.
Jenny Wistbacka, regissör och teaterprofil, lärare på Kulturskolan:
Hur vill du minnas kultur- och nöjesåret 2018?
– Det är "Kvinnorna å staden". Uppånedvända blommor. Teater Orka med Baluféfe. Wugglor, wugglor, wugglor. Sommarteater. Julteater. Kulturskolans alla grejer. Katrineholms Riksteaterförening. Revyn. Jazzfestivalen. Ja, all musik! All dans! Dud. New generation crew. Double inn. Decembersalongen. Therese Fasth med sin otroliga fotokonst. Och Jeff Lindström, Karin Körsbärsdal, Sven Boräng, Kristina Issa och alla andra som började i Katrineholm och nu äger på de stora scenerna runt om i landet.
Har du något speciellt minne som du vill dela med dig av?
– Det jag personligen minns starkast av kulturåret 2018 är Teater Baluféfe som min mamma var med i (det var många nära och kära med i den föreställningen). Mamma gick bort ett par veckor efter finalen. Så det är ett kulturminne som känns både extra smärtsamt men också fint. Och att få höra min son Charlie spela bas i olika sammanhang är naturligtvis helt sagolikt för mig som mamma. Och så Therese Fasth som för andra året i rad är med i Decembersalong med sin magiska fotokonst. Och att få se mitt hjärtegryn Karin Körsbärsdal uppträda på Helsingborgs stadsteater. Like a boss! Och själv har jag till min stora förvåning och glädje börjat sälja en hel del av min konst.
Vad ser du fram emot 2019?
– Nästa år vill jag att det liksom bara ska fortsätta alltihop! Kultur, skapande och kreativitet! Det är bland annat genom kulturen vi människor blir kloka, empatiska och lyckliga.
Vem vill du lyfta fram som gör en viktig kulturgärning i din hemkommun?
– Det finns många som gör viktiga kulturgärningar i Katrineholm. Jag tror jag främst vill lyfta fram och hylla publiken. Alla som kommer på evenemangen. De som tittar på teatern, dansen och konstverken, de som lyssnar på musiken och sången. De som köper en biljett och tar sig tid att gå. Utan betraktarna och lyssnarna skulle inte kulturen betyda särskilt mycket.
Marie Selander, musiker, sångerska, mottagare av Katrineholms-Kurirens kulturpris 2018:
Hur vill du minnas kultur- och nöjesåret 2018?
– Jag minns kultur- och nöjesåret 2018 som ett fantastiskt arbetsår där föreställningen "Kvinnorna och staden" äntligen blev av efter så många års slit.
Har du något speciellt minne som du vill dela med dig av?
– Den största händelsen för mig är förstås just denna föreställning och att det blev så bra tack vare så många människors energi och uppställning, så många repetitionstimmar och det stora kollektiva arbetet.
Vad ser du fram emot 2019?
– 2019 för mig blir ett lugnare år. Tänker skriva färdigt min roman, jobba med ett projekt i Eskilstuna, göra framträdanden och se vad "Kvinnorna och staden" kan innebära i framtiden.
Vem vill du lyfta fram, som gör en viktig kulturgärning i din hemkommun?
– Det måste bli flera! Jag vill gärna lyfta fram Elisabeth "Ellis" Ask, vår eminenta körledare för Fogelstadkören som nu jobbar på Viadidakt Arbetsmarknad, Ingrid Falk som leder Musikens Hus och Charlotta Lockvall och Jessica Borgqvist på Perrongen.
Mia Poppe, artist, aktuell med Widén-Strand-Poppe i Vingåkers Folkets park:
Hur vill du minnas kultur- och nöjesåret 2018?
– Det som har gjort störst intryck på mig kulturåret 2018 är Metoo-rörelsen som gick som en löpeld igenom hela kulturvärlden, då kvinnliga skådespelare med medföljande yrkesgrupper sa ifrån och bröt en felaktig struktur.
Har du något speciellt kultur/nöjesminne som du vill dela med dig av?
– Sommaren 2018 fick jag efter elva år återvända till Fredriksdalsteatern, den teater där jag växte upp, och samarbeta med Eva Rydberg som jag har gjort tidigare i sex produktioner. Det var roligt.
Vad ser du fram emot 2019?
– Jag ser fram emot ett kulturår på det sättet att jag hoppas att kulturen får bli viktigare är vad den är på väg att bli, med tanke på den nya skrämmande kulturbudgeten.
Vem vill du lyfta fram, som gör en viktig kulturgärning i din hemkommun?
– Johan Tranquist och hans medarbetare för deras ambitiösa arbete för kulturlivet i Vingåkerskommun. Samt Heidi Lundberg och alla ideellt arbetande i Vingåkers Folkets park. Helt ovärderligt för kulturlivet i bygden.
Pia Widlund, regissör, författare, dansläsare:
Hur vill du minnas kultur- och nöjesåret 2018?
– Den underbart varma sommaren vid Djulö med Bröderna Marx vill jag alltid minnas.
Har du något speciellt kultur/nöjesminne som du vill dela med dig av?
– Premiären av min nyskrivna pjäs "I ensamhetens korridor" var en höjdare som vi fick spela på ATR:s festival i Södertälje under våren.
Vad ser du fram emot 2019?
– Under 2019 ser jag fram emot premiären av "Repet" och sommarens uppsättning vid Djulö. Men även alla härliga dansgrupper på Dud och våravslutningen i maj.
Vem vill du lyfta fram, som gör en viktig kulturgärning i din hemkommun?
– Alla som sliter med kultur på och bakom scenen är värda en stor eloge, ingen nämnd, ingen glömd. Vi gör mer för stadens invånare än de kan ana!
BrittMarie Järnström Lindell, konstnär:
Hur vill du minnas kultur- och nöjesåret 2018?
– Starkaste minnet är förstås "Kvinnorna och staden", den fantastiska teateruppsättningen av Marie Selander med flera baserad på Kerstins Ekmans roman. Så bra och helt rätt i vår tid med #metoo.
Har du något speciellt kultur/nöjesminne som du vill dela med dig av?
Förutom "Kvinnorna och staden" så är vår medverkan, Konstprojekt 3:2, vid Folk & Kultur, värd att lyftas fram. Folk & Kultur var ett spännande konvent i Eskilstuna med bra föreläsare och innehåll. Vår Färg-utställning på Konstmagasinet var också en rolig tillställning. Nu gick det nog ganska smärtfritt förbi för många av katrineholmarna, men för oss som var inblandade var den utvecklande och kul att jobba med. Att göra något som spänner utanför de givna ramarna är alltid intressant och ger i sin tur upphov till en mängd nya frågor och frågeställningar som i sin tur kan leda till något annat, sånt tycker jag är spännande.
Vad ser du fram emot 2019?
Att fortsätta utvecklas som konstnär och kunna jobba vidare med de konstnärliga projekt jag jobbar med idag. Dessutom önskar jag att den nu satta kulturbudgeten upphävs och att samtliga politiker, oavsett parti, förstår att man inte kan dra in pengar på kulturen.
Vem vill du lyfta fram, som gör en viktig kulturgärning i din hemkommun?
– Jag tycker att Kulturskolan gör ett bra jobb, ett jobb som inte kanske alla gånger märks utåt. Kulturskolan består av en massa fantastiska och engagerade personer som vill arbeta och arbetar med kultur inom musik, teater, dans, bild. De flesta anställda men också många frilansare. Fantastiska insatser varje vecka! Alla är värda att lyftas fram, ingen nämnd och ingen glömd.