Den löftesrika undertiteln lyder ”Resa genom Tyskland” vilket antyder att författaren har befunnit sig på resande fot genom detta stora och skiftande land. Och som det anstår en riktig tågentusiast (Tångeberg har tidigare skrivit en bok om gamla tiders tågreklam) så har järnvägar av olika slag blivit det naturliga transportmedlet.
Man frågar sig då: är detta ett försök till resa genom det enade Tyskland i samma reportagemässiga anda som Stig Dagermans ”Tysk höst” som visade upp ett sönderbombat och hungrande misär-Tyskland på 1940-talet? Man frågar sig: är det en författares envisa ambition att visa hur Tyskland i vår tid har gjort upp med sitt mörka förflutna? Man frågar sig: är detta ett land som för evigt är dömt att färdas in i framtiden med historien hängandes likt en kvarnsten kring halsen?
Svaren på frågorna skiftar. Tångeberg åker förvisso tåg, precis som Dagerman gjorde, men det är mestadels inte misären som gestaltas. I stället intar författaren en stillsam roll som ensam lågmäld resenär i städer som Berlin, Köln, Hamburg, Weimar, München och Leipzig.
Det är mysputtrigt samtidigt som Tångeberg redogör för Tysklands förskräckande 1900-talshistoria. Några varv för mycket, kan man tycka. Det är många repetitioner i den här boken. Inte bara inleds hela boken med en historisk språngmarsch på 19 sidor, med allt från den tyska nationalstatens bildande 1871 via nazismens moraliska förfall, katastrof, utplåning och slutligen murens fall 1989 och enandet i en ny stat.
Hur dessa historiska vändpunkter har präglat det moderna Tyskland är något som Tångeberg vevar i snart sagt varenda kapitel.
Det är väldigt svårt att inte se Tyskland som 1900-talets – och kanske historiens – största bad guy (och då ska man ha i åtanke att konkurrensen faktiskt har varit – ursäkta vitsen – mördande). Detta är Tångeberg naturligtvis medveten om och hans bok ska möjligtvis funka som vaccin, eller korrektiv, mot alla fördomar som fortfarande grasserar hos svenskar.
Men frågan man som recensent ställer sig är vad det här egentligen är för bok. Hur ska man förstå den? Den må ses som en reseskildring i viss mån. Kanske är också tanken att det ska vara ett reportage, men jag skulle nog snarare säga att det handlar om en essä i politisk historia. Låt gå för att den tidvis lider av skoluppsatsens tradiga rapande av fakta, men den berättar också som sagt en hel del som den fördomsfulle kan ha fått om bakfoten.
Tångeberg har själv tyskt påbrå, hans mamma är tyska, och hans morfar var nazist under Hitlertiden. Detta tillför en fascinerande dimension i boken och ökar författarens personliga incitament att undersöka sitt förflutna. Tyvärr utnyttjas inte detta intressanta stoff till fullo, snarare fastnar det ofta i tungrodda avsnitt om samtidspolitik istället för att sy in röster från människor på gatan. Vid några tillfällen intervjuar Tångeberg människor, tyskar ur vardagen, och då blir det genast mer intressant. Hur har historien påverkat dem, vad har de för syn på politiken och det land de bor i?
Bristande gestaltning och ett svagt bildspråk är en av bokens klara svagheter, särskilt med tanke på att inga fotografier finns av alla fantastiska saker som det berättas om: DDR:s typiska 50-talsarkitektur, Förintelsemonumentet, den mytomspunna tågstationen Friedrichstrasse i Berlin, Tischbeins målning av Goethe, Bauhaus-modernismen, den jättelika Kölnerdomen, Germania-monumentet, det gigantiska slottet Herrenchiemsee och många andra saker. Synd. Men man får väl googla det, tänker undertecknad lite uppgivet.
Till bokens fördelar ska man beakta dess rykande aktualitet, att Tångeberg tålmodigt har inväntat regeringsbildningen tidigare i år som drog ut på tiden i ett halvår samt det tidvis sömlösa berättandet och växlingarna mellan vardagsstrosande på tyska gator, blickar ut genom tågfönstret, det politiska läget och den allestädes närvarande (och tidvis förödande, alltid intressanta och högst dramatiska) historien.
”Europas mitt” är en ambitiös bok, en kärleksförklaring till Tyskland, dock inte alltid lättuggad. Men tonen är rakt av sympatisk och välvillig i sin beskrivning av Europas mäktigaste nation.