Aldrig mer. Jag vet inte hur många gånger jag under mitt liv lovat mig själv just detta. Efter att de senaste veckorna ha kånkat kartonger och möbler, packat ner och packat upp samt kört otaliga lass till soptippen så lovade jag mig själv detta. Aldrig mera flytta.
Flyttprocessen måste vara bland det tristaste som finns. Sporren är väl oftast det nya boendet och faktumet att ett nytt kapitel startar i livet – ett förhoppningsvis mycket bättre. Men vägen dit är dock kantad av både ryggvärk och svordomar.
Något som är praktiskt och förlösande med att flytta är att man inser hur mycket skräp man har samlat på sig under åren och att man faktiskt kan göra sig av med det allra mesta. Att ställa sig på rampen vid återvinningscentralen och kasta pryl efter pryl är skönt och något av en befrielsekänsla. Har grejerna stått ouppackade i en kartong på vinden i tio års tid, så man till och med glömt bort att man ägde dem, finns det ingen som helst anledning att spara dem.
Jag är förresten en av Katrineholms nya invånare från och med denna helg. Jag har utvandrat från Vingåkers kommun och invandrat i Katrineholms kommun. När jag flyttade in i Vingåkers kommun fick jag inbjudan till en bussrundtur för nya invånare. Får se om Katrineholm erbjuder samma sak.