Ett tidigt – och emellanåt riskfyllt – höstnöje under ett tidigt 70-tal var att glida ut på Svamyrans tunna is. En liten tjärn ute skogen, känd för sina dyrudor, som av någon anledning frös till så fort någon i byn öppnade kylskåpet. Kanske en liten överdrift, men där kunde man åka griller långt innan det var aktuellt att börja spola upp isen på riktiga rinken.
Och när isen lagt sig spred sig ryktet snabbt – samling vid pjumsen på lördag. Många av bygdens ungdomar tog den lilla stigen över hygget med skridskorna hängandes över ena axeln. Trots närheten till Sveriges guldby i bandy, Edsbyn, var det hockey som gällde i Viksjöfors. Men det var inte läge att stå och drämma puckar på varandra när utrustning utgjordes av skridskor, klubba och hjälm. Så det blev en kombo med hockeyklubbor och tennisboll där målen utgjordes av typ en mindre gren eller nåt som man skulle träffa.
Fan vad kul vi hade under några hösthelger, även om det blev snabb hemgång för vissa av oss när isen brast ute i någon vassrugge.
En av anledningarna till att isen la sig snabbt på Svamyran kan vara att den är ganska grund på vissa ställen. Det är väl också en av anledningarna till att alla överlevde …