Oppositionen har börjat lämna besked om sin politik. En kilometerskatt ska införas på godstransporter på väg från 2013, bensinskatten ska höjas med en halv krona litern och närmre hälften av den svenska elproduktionen avvecklas. Dessutom ska skatten på elproduktion höjas och den av företagare hårt kritiserade skatten på sparande och investeringar i Sverige återinföras.
Vänsterpartiernas politik innebär en skattehöjning på sammanlagt 18 miljarder kronor per år. Vad skulle en sådan massiv skattehöjning på transporter, energi och investeringar i Sverige i kombination med avveckling av stora delar av den svenska elproduktionen innebära för hela Sveriges möjlighet att blomstra?
Kilometerskatt är en glesbygdsskatt. Längre transporter beskattas hårdare än korta och Sverige är ett land med stora avstånd. Det är ingen slump att det aldrig diskuteras att införa någon motsvarande kilometerskatt i Finland och Norge.
Hårdast skulle en kilometerskatt, och höjda skatter på bensin/diesel, att drabba åkerinäringen. För Katrineholms ungefär 20 åkerier skulle skattehöjningarna innebära, för en tung lastbil som kör längre transporter, en årlig kostnadsökning på drygt 220- 000 kronor. Och för varje enskild distributionsbil, som framför allt fraktar gods lokalt, tillkommer en utgift på cirka 100- 000 kronor. Totalt för alla svenska tunga lastbilar blir det ett antal miljarder kronor. Det är en kostnadsökning som slutligen hamnar hos oss konsumenter som köper de varor som transporteras, det vill säga, i stort sett allting.
Skälet till att införa en kilometerskatt säger de rödgröna vara att högre kostnader för landsvägstransporter kommer att tvinga över mer gods från landsväg till järnväg och sjö. Fakta talar dock emot det skälet. Inte mindre än 90 procent av allt gods transporteras på avstånd under 30 mil och mer än hälften av det godset består av sand, sten, jord, grus, byggnadsmaterial och livsmedel. Det finns inget alternativ till landsvägstransporter inom överskådlig tid för den sortens gods.
Kilometerskatten skulle också slå hårt mot den sörmländska skogsnäringen och uppskattas leda till en kostnadsökning för hela skogsindustrin på åtminstone 700 miljoner kronor om året. Svensk skogsindustri är redan under tuff prispress. Högre kostnader kan inte kompenseras genom högre priser – utan leder i- stället till att delar av skogsindustrins verksamhet i Sverige blir olönsam.
Men det är inte bara skogsindustrin och åkerinäringen som drabbas hårt av vänsterpartiernas förslag. Kemikalieindustrin, jordbrukssektorn, gruvnäringen och stålindustrin är också beroende av omfattande godstransporter på väg. Kilometerskatten skulle därför leda till dyrare svenskproducerad mat och högre kostnader för svensk basindustri.
Att höja skatten på elproduktion och dessutom påbörja en massiv nedmontering av kärnkraften – som står för närmare hälften av den svenska elproduktionen – riskerar att utarma stora delar av vårt land. Vår basindustri är inte bara beroende av malm från gruvorna och träd från skogarna. De behöver också stabil elförsörjning till ett pris som gör deras produkter konkurrenskraftiga på den internationella marknaden. Den svenska basindustrin sysselsätter hundratusentals personer och lämnar väsentliga bidrag till Sveriges välstånd.
Till detta vill oppositionen, som sagt, höja bensinskatten med en halv krona. De påstår att viss kompensation ska utgå till dem som når upp till Skatteverkets krav för att få göra avdrag för bilresor till jobbet. Men bilen används till långt mer än bara arbetsresor.
Den sammantagna bilden av oppositionens politik är tydlig. Den kommer slå hårt mot företag och familjer på den svenska landsbygden. Jobben försvinner och människor får svårare att få ekonomin att gå ihop. Den svenska landsbygden avfolkas. Det gynnar ingen och är en dålig politik för ett levande Sverige.
Jan Björklund (FP) partiledare
Marit Paulsen (FP)
europaparlamentariker
Liselott Hagberg (FP)
riksdagsledamot för Södermanlands län