Maria Ellior säger att brottet sannolikt klassas som grov stöld och att maxstraffet är sex års fängelse.
Utredningsenheten för kulturarvsbrott bistår sedan ett tidigt skede Sörmlandspolisen med expertis, kontakter med Interpol och med att under onsdagen utfärda ett rikslarm, säger Maria Ellior.
– Ett rikslarm innebär att alla polisiära enheter får kännedom om det här brottet, så även Kustbevakningen och tullen.
Vad innebär efterlysningen via Interpol?
– Polisen lägger in bilder och beskrivningar av föremålen i ett datasystem så att även andra länder kan se att det har begåtts en sån här stöld. Skulle nån dyka på föremålen så kan man söka rätt på dem via systemet. Det är inte uteslutet att föremålen går till utlandet.
Vad finns det för marknad för föremålen?
– Tja, du kan ju knappast sälja dem till en antikhandlare i Sverige. När det gäller medeltida träskulpturer som stulits från svenska kyrkor har vi erfarenhet av att de tagits ut ur landet illegalt och sålts på auktioner i Tyskland, Spanien och Portugal – men vem skulle köpa det här?
De håller sådan klass att de skulle kunna vara riksregalier, alltså gå från kung till kung och från drottning till drottning.
Lena Rangström, författare och tidigare 1:e intendent vid Livrustkammaren
Kan det vara ett beställningsjobb av en privat samlare?
– Det blir ju ren spekulation, men man kan tänka sig det som ett alternativ – någon nörd som är extremt intresserad av att ha det i sin ägo. Det kan också vara en stundens ingivelse – fast att man verkar ha behövt använda ett tillhygge för att ta sig in i en låst och larmad monter pekar på att det är en planerad historia, säger Maria Ellior.
Hon menar att inte vem som helst är beredd att begå ett sådant här brott.
– Det är lite speciellt att gå in i en kyrka och stjäla. Folk brukar ha respekt för kyrkorummet.
Ur ditt perspektiv, är den här typen av svenska kulturskatter alltför tillgängliga för allmänheten?
– Man kan ju fundera på om det är det. Vi vill ju gärna att vårt kulturarv ska vara tillgängligt för alla, även via internet, men det finns ju också en baksida av tillgängligheten.
Lena Rangström, tidigare 1:e intendent vid Livrustkammaren och författare till boken "Dödens teater: kungliga svenska begravningar genom fem århundraden", är inne på samma linje som Maria Ellior – att de båda kronorna och riksäpplet är för kända för att säljas:
– De är väldigt högtstående även internationellt. De har varit på utställning i England och utmärkte sig – där blev de affischföremål. De är internationellt väldigt erkända. Därför går det inte att sälja dem. Men att smälta dem... det vore fruktansvärt! Ett helgerån.
Lena Rangström berättar att Karl IX:s krona beställdes av hustrun Kristina, när han dog 1611.
– Karl IX:s och Kristina den äldres regalier utmärker sig för att de är av så fantastiskt högtstående konstnärligt och konsthantverksmässigt värde. De håller sådan klass att de skulle kunna vara riksregalier, alltså gå från kung till kung och från drottning till drottning och användas i ritualer, inte läggas i kistor. Det går inte ens att värdera eftersom det inte finns något att jämföra med, säger Lena Rangström.