Länge trodde jag att Fredrik Olovsson, ordförande för Socialdemokraterna i Katrineholm, vill framstå som en seriös politiker. I dag tror jag, att jag hade fel!
Länge trodde jag att Martin Larsson, grundare av det lokala Vingåkerspartiet VTL, vill framstå som en ansvarstagande politiker. I dag tror jag, att jag hade fel!
I veckan medgav Fredrik Olovsson att fakta är av underordnad betydelse i hans partis lokala valretorik. Och Martin Larsson medgav för sin del att han och hans parti är stolta över att vara populistiska.
Det är inte bara som de säger – de formulerar sig i klartext, i officiellt tillkännagivna skrifter.
Av okänd anledning
”Valstrategi för Socialdemokraterna i Katrineholm” lyder rubriken på den instruktion för Arbetarekommunens valarbetare, som Olovsson av okänd anledning offentliggjorde härom dagen.
Vi får veta att Socialdemokraterna, åtminstone i Katrineholm, ska ha en ”Budskapsdriven” valrörelse. Vad det är förklaras inledningsvis så här: ”Det är vårt budskap som ska driva vår valrörelse. Det betyder att budskapet och att kommunicera detta på mest effektiva sätt är den styrande prioriteringen för hur valrörelsen ska bedrivas.”
Sedan kommer en harang som förtjänar att noga begrundas, ord för ord:
”Vi ska kommunicera vision med känsla: Möjligheternas Katrineholm. Vi ska inte i första hand kommunicera siffror och fakta utan reducera budskapet till korta värdeladdade kontraster: Jobb och nya möjligheter eller ökade klyftor. Det handlar även om att kommunicera ett och samma budskap med en mångfald av röster och kanaler. Det betyder en större budskapsmässig disciplin med en frihet för anpassning till hur budskapet kommuniceras.”
200 valarbetare
Genom personliga samtal på arbetsplatser, kvartersfester och efter dörrknackningar ska 200 Socialdemokratiska valarbetare låta oss förstå att S alltid står för retorikens positivt värdeladdade uttryck. Huvudrågan lyder: Vilket Katrineholm vill du ha? Svaret blir en ny fråga av ett slag som brukar kallas retoriskt:
”Fler jobb och bättre välfärd eller ökade klyftor?”
Fler exempel:
”Äldreomsorgen ska förbättras – inte privatiseras”.
”Vi vill bygga fler bostäder – inte sälja ut KFAB”.
”Vi vill fortsäta att bygga ut förskolan och värna kvaliteten i skolan – istället för att sänka skatterna.”
I sak tydliga besked
I sak får vi tydliga besked. Det verkar handla om redan välkända fakta. Om S får fortsätta att styra blir det inga privatiseringar inom äldreomsorgen, KFAB kommer inte att säljas och kommunalskatten sänks inte.
Det underliggande budskapet, som det är meningen att vi ska förstå det, är att om S väljs bort försämras äldreomsorgen genom privatiseringar och sänkt kommunalskatt. Jag förstår inte riktigt vad de menar med att dra in KFAB i det här. KFAB är väl inget särskilt positivt laddat begrepp? För övrigt har jag svårt att tro att någon vill köpa det bolaget.
Tänk om det finns fler än jag som tror att kvaliteten i omsorgen till och med kan förbättras om till exempel personalen fick möjlighet att i lämplig omfattning ta över driften? Jag är för övrigt inte heller övertygad om att en bättre skola kräver socialdemokratisk kommunalskatt. Men så var det inte heller fakta som skulle kommuniseras.
K som i Kommun
I slutet av veckan fick hushållen i Vingåker VTL:s valprogram. Martin Larsson toppar listan och är tillbaka som partiordförande. Han värnar lilla Kommunen Vingåker med stort K. Inte som en fråga för en folkomröstning, utan som övergripande partipolitisk fråga. Kanske är det populistiskt smart, kanske inte.
På senare tid har det blivit allt tydligare att VTL återgått till att vara ett populistiskt parti. Det betyder att programmet bygger på missnöje med etablissemanget och saknar politisk helhet. Alltså att partiet kan ha med varandra oförenliga olika ståndpunkter. Ståndpunkterna kan dessutom förändras både i och med tiden. För Martin Larsson och VTL är populismen inget bekymmer. VTL har hittat sin ideologi, partiet går till val med populismen som bärande idé:
”Vi är stolta över att kallas både blåögda och populistiska. Blåögdheten har lärt oss att det 'omöjliga' är möjligt. Populism betyder för oss att vi lyssnar på dig även mellan valen.”
Vägen rakt fram
VTL säger sig varken sikta åt höger eller vänster. Vägen till livskvalitet går rakt fram. Vart vägen leder, om den leder någonstans alls, får vi inte veta. Bara att allt ska bli mycket bättre än det är. Förutsatt att Vingåker får utvecklas som egen kommun.
Min personliga kreativitet är under alla omständigheter alltför begränsad för att det ska vara möjligt för mig att förstå hur låsningen till den fasta rakt framkursen går ihop med löftet om ”kreativa lösningar i stället för ideologiska låsningar”.
På måndag ska Vingåkers kommunfullmäktige ta ställning till frågan om det ska bli folkomröstning i höst om huruvida Vingåker i framtiden har råd att vara en egen kommun. Eller vad det nu kan vara, det som kommunstyrelsens majoritet tänkt sig att Vingåkersborna ska få ta ställning till. Frågan som S och M hittills lyckats formulera verkar vara en blåröd, halvdant hopvispad smet.
Rätt blev fel
Länge trodde jag att Björn Andersson (M) gjorde rätt i att motionera om en folkomröstning om en eventuell kommunsammanlägning. Det tror jag fortfarande. Det var rätt men blev ändå fel. Det var nämligen nödvändigt att få igång debatten. Men det visar sig, att det var fel av mig att tro, att det skulle gå att klara en seriös folkomröstningsdebatt på så pass kort tid.
En folkomröstning kräver förvisso ingen ”budskapsmässig disciplin”. Men den kräver partipolitisk enighet om frågans formulering. Den blåröda smeten duger i alla fall inte. Och hur Vingåkerspolitikerna i enighet ska hinna röra ihop en aptitligare fråga tills på måndag är – även det – för mig omöjligt att förstå.
S