Elisabeth Langgren Lundov och Greger Tidlund (S) rullar in sina resväskor på Grand place. Det medeltida torget i Bryssel anses vara ett av Europas vackraste, men det är inte därför de är här. Snarare för vad de menar är Europas – och Sörmlands bästa.
Vi har hamnat mitt i European week of city and regions, veckan då EU verkligen försöker fokusera på sina medlemmar ända ner till minsta lokala nivå. Vagnhäradsbon Greger Tidlund är ordförande för Strukturfondspartnerskapet Östra Mellansverige, där Sörmland ingår. Elisabeth är en utflyttad Nyköpingsbo som är anställd av regionförbundet Sörmland, men arbetar som huvudsekreterare för samma organisation som Tidlund.
De två ska tillsammans med ett par andra svenska regioner hålla i ett seminarium som förhoppningsvis ska inspirera andra regioner i Europa att vässa sitt arbete med de EU-pengar som finns i strukturfonderna. Trots att fonderna inte gjort överdrivet mycket väsen av sig i Sverige handlar det om ofantliga summor. Under den sjuårsperiod som är till ända 2020 handlar det om 130 miljoner euro för Östra Mellansverige. Totalt går en tredjedel av EU:s budget till strukturfonderna. Sörmland ett av de svenska län som visat framfötterna när det gäller att söka pengar för att med EU-medel delfinansiera olika projekt.
Utan pengar från strukturfonder hade det knappast blivit av
– Ett riktigt bra exempel är Robotdalen i Eskilstuna som bland annat utvecklar välfärdsteknik, berättar Greger Tidlund och visar en bild på en robot som kan duscha en funktionshindrad människa.
– Utan pengar från strukturfonder hade det knappast blivit av, fortsätter han.
Det är med vana steg de knatar bort från Bryssels hjärta till hotellet Elisabeth Langgren hittat, ett ombyggt gammalt kloster nära operahuset.
– Long time no see, hälsar hon familjärt på personalen.
Av en del i Bryssel kallas hon fortfarande för Madame Sörmland, även om den mest intensiva perioden i EU:s korridorer är över. Men vare sig hon eller Greger, som en gång kandiderade för en plats i parlamentet, kommer ihåg hur många gånger de har varit i Bryssel eller hur många mil de gått i de politiska korridorerna.
Hon berättar att EU använder strukturfonderna för att ner på lokal nivå styra tillväxten åt det håll man önskar. Ett av de projekt i Sörmland som fått mycket pengar är #jagmed som ska se till att fler fullföljer sina gymnasiestudier. Delprojekt finns i Katrineholm och Oxelösund-Nyköping.
Utan tillit går det inte. Ta itu med misstänksamheten mot EU:s institutioner
Men nu är det skakigare än på länge. Vid Bryssels politiska hjärta, i den övre staden, några kilometer bort där EU har sitt högkvarter, blandas oro med förhoppning när veckan för regioner och städer invigs.
– Om inte sammanhållningspolitiken har förtroende från Europas befolkning, då spelar det inte någon roll hur många bra saker ni åstadkommer. Utan tillit går det inte. Ta itu med misstänksamheten mot EU:s institutioner. Tror inte medborgarna på det så går det inte, säger en professor som är med på öppningsceremonin.
Arbetet med strukturfonderna kallas just sammanhållningspolitiken. Ett sätt för Bryssel att jämna ut skillnaderna mellan fattiga och rika men även satsa på innovation, miljöarbete eller migrationen.
Vi behöver rädda en del regioner
– Det krävs en allmän mobilisering. Alla lokala politiker och andra aktörer måste bevisa hur viktigt sammanhållningspolitiken är för EU:s framtid. Det här är själva kärnan i EU:s politik, ett praktiskt och flexibelt instrument som ska kunna svara på befolkningens behov, säger Iskra Mihaylova som är ordförande för utskottet för regional utveckling.
– Vi behöver rädda en del regioner. Hjälpa till med digitalisering, teknologi och innovativ utbildning. Samtidigt ska vi stå med båda fötterna på jorden. Alla blir inte Silicon valley. Vi har inte råd med att ännu en skiljelinje uppstår. Det här är ett kit som håller oss samman, det viktigaste vi uppnått inom EU. Nu är det åtta tuffa månader vi ha framöver. Det är då budgeten ska komma, säger den rumänska EU-kommissionären Corina Cretu som talar från podiet i parlamentet.
Den nuvarande budgeten gäller från 2014 till och med 2020 och nu ska alltså förhandlingarna mellan medlemsländerna börja. Hur mycket vill nettobetalaren Sverige, vi ger mer pengar än vi får, pytsa in? Det finns en fördel om budgeten är på plats i god tid innan den börjar gälla, men att medlemsländerna skulle vara överens om det om åtta månader vågar långt ifrån alla tro på.
Som en våt filt över alltihop ligger Brexit. Dels för att det har skakat om unionen i grunden, dels för att britterna stod för en avsevärd del av budgeten. Kommer de att betala in några pengar den kommande perioden, och i så fall hur mycket? På svenska regeringens hemsida läggs Sveriges ståndpunkt fram. Man vill inte öka insatsen. När det inte längre betalas in pund kommer budgeten att minska. Då måste EU dra in någonstans, sannolikt på sammanhållningspolitikens pengar.
Man kan säga att för varje krona Sverige betalar till Bryssel får vi 40 öre tillbaka. Men tanken är att alla ska få en bättre levnadsstandard
På det gamla klostret som blivit hotell kliver vi in i baren. Vid ett av borden sitter Vingåkersbon Viking Jonsson (S) som är ordförande i regionstyrelsen för Strukturfondspartnerskapet Östra Mellansverige. Han motiverar kort och gott sin blixtvisit i Belgien med att han är här som lobbyist med uppdraget att rädda sammanhållningspolitiken. Under dagen har han bland annat träffat utflyttade sörmlänningen och parlamentarikern Anna Hedh (S).
– Det känns bättre nu än imorse. De svenska parlamentariker jag pratat med är positiva till sammanhållningspolitiken, men samtidigt är det mycket pengar och Brexit gör att det blir mindre i budgeten. Man kan säga att för varje krona Sverige betalar till Bryssel får vi 40 öre tillbaka. Men tanken är att alla ska få en bättre levnadsstandard, säger han.
– Det är värt att utveckla andra som inte har det lika bra som oss, flikar Greger Tidlund in.
Det blir lätt kaosartat, men på något sätt funkar det ändå
I Leopold park bredvid parlamentet finns ett antal statyer föreställande strutsar. Några av dem sticker huvudet i sanden. Granne med dem står en liten bit av Berlinmuren bevarad. Jag börjar fundera på symboliken i detta, men kan inte lista ut om konstnären varit ironisk, har en smart baktanke eller om allt bara är en slump.
Kanske är den ofrivilliga metaforen från en svensk tjänsteman vid kommission mer träffande för hela EU-projektet.
"Belgarna är rätt tålmodiga med alla oss utlänningar som bor och arbetar här. Bara en sådan sak som trafiken. Jag kör ju utefter hur man lärt sig att köra i Sverige, medan italienarna och fransmännen kör dom de lärt sig. Det blir lätt kaosartat, men på något sätt funkar det ändå".