Att uppfostra Marie Jansson är inget jag ens funderat på. Jag har ställt tre frågor till Marie. Svaret från Marie är att hon endast citerat Katrineholms-Kurirens ledare. Det märkliga i det avhändandet är ändå att Marie ställer sig bakom citaten.
Marie Jansson är inte vem som helst och därav min reaktion. Marie är nämndledamot i en av de nämnder som har ett oerhört tungt uppdrag: att förvalta utsatta människors tillvaro. Alltså en initierad politiker. Jag ser inte mig själv som mer betydelsefull än någon annan, men kan konstatera att vi, som trots allt är satta att förvalta vårt mandat, bör hålla oss till sanningen i vår retorik. Inte för vår egen skull, utan för medborgarnas, vilket även inkluderar mig och Marie, skull.
Jag får inga svar på mina frågor. Vilket är ett erkännande för att jag har rätt: Ingen oavsett partitillhörighet har uttalat det som Marie tillskriver oss.
Marie skriver: ”Det jag kommenterade var ledaren, inte vad som sagts i kommunfullmäktige i Vingåker”. Nog så nära en ursäkt och jag accepterar den.
Så till Maries frågor till mig, vilka jag naturligtvis vill svara på:
Har du själv varit i Baggetorp (läs: Baggetorps skola)?
Svar ja, senast för cirka tre år sedan.
Med anledning av vad som står i vårt valprogram frågar Marie: Kan det kallas populism att gå till val på ett löfte, få makten och sedan bryta löftet?”
Enligt svenska akademiens ordlista betyder populism ”rörelse som bygger på utbredd missnöjesopinion utan helhetssyn”. Med andra ord, strunta i finansiering, rösta efter vad som ger flest röster, utan finansiering.
Jag har med smärta i hjärtat, med insikt i verkligheten och oavhängigt partipiska, röstat för skattehöjning, för varsel samt för skolnedläggning och därmed utövat våld mot vårt valprogram. Inte katten är det någon valvinnare.
Så svaret på frågan är: Nej, och därmed får även rubriken sitt svar: Nej, jag är inte populist.
Björn Blid (S)