Jag är smått fascinerad av medierapporteringen om provvalsfusket bland Stockholmsmoderaterna. Visserligen verkar det som om det förekommit ovanligt grova och tillika korkade medlemsvärvningar här och var, framför allt i det invandrartäta Tensta-Rinkeby. Och de nya medlemmarna uppmanades att inte bara använda sin rösträtt i provvalet utan också att rösta på vissa namngivna kandidater. Men liknande saker har hänt förr på många håll och i många olika partier.
Den här gången lyckades Moderaterna värva väldigt många nya medlemmar inom ett och samma område. Och till slut erkände en riksdagskandidat att han betalat några nya medlemmars avgifter. Då blev det räfst och rättarting, det vill säga en internutredning med hjälp av en extern revisionsbyrå. Och några huvuden rullar.
Aldrig beslutande
Alla partier har inte provval. Det finns strikta reglerade och ganska likartade nomineringsförfaranden med valda nomineringsgrupper och förutbestämda, likaså valda beslutande organ på olika nivåer. Provvalen ingår, där de hålls, visserligen i nomineringsprocesserna men syftet är enbart att, i bästa fall, ge valda kommitteer och beslutande organ en uppfattning om eventuella medlemsopinioner.
Inte i något parti är provvalet beslutande. En av orsakerna är att det nästan alltid finns partimedlemmar som taktikröstar för att gynna egna favoritkandidater. En annan är att varje provval är något av ett eldorado för kuppmakare.
Några eldsjälar i en förening, som i det aktuella fallet Moderatföreningen i Tensta-Rinkeby, vill väldigt gärna få en eller flera kandidater nominerade på valbar plats. Kanske handlar det om personer som är kända och allmänt omtyckta i just det området. Då kanske det inte är så svårt att värva medlemmar genom att berätta för dem att om ni skriver in er har ni möjlighet att göra er hjälte till politiker.
Helhetsbedömning
Plötsligt slår det mig, utan några som helst jämförelser i övrigt, hur lätt det kan vara att skapa opinioner på mindre orter om något där det finns en stark intressegemenskap. Jag tänker till exempel på intresset för att bevara skolor på landsbygden. I Högsjö och Baggetorp strömmade nya medlemmar till Socialdemokraterna i förhoppningen om att genom sin plötsliga medlemsmajoritet få det ledande etablissemanget att låta bli att lägga ner skolor.
De små orternas föreningar hade plötsligt betydligt fler medlemmar än centralortens. I centralorten värvades inte så många nya medlemmar. Här fanns inte och behövdes inte motsvarande intresse och drivkrafter. De valda politikerna utnyttjade sitt tidigare i demokratisk ordning erhållna mandat till att göra sin helhetsbedömning. Nedläggningarna verkställdes. De kuppliknande aktionerna misslyckades.
Kanske gjorde beslutsfattarna rätt bedömning. Kanske inte. Men den ser i alla fall ut att föra med sig något gott. Precis som när Katrineholms kommun lade ner skolan i Flodafors. Skolan är pånyttfödd. Som friskola. Nu planeras en friskola i Österåker. Föreningen är bildad och har dessutom turen att ha en erfaren och kompetent skolledarkraft i spetsen.
Skyddande regler
Moderaterna i Tensta-Rinkeby gick för långt. Men kuppförsök av motsvarande slag i provval har alltid förekommit. Därför är inget provval bindande. Tillfälliga opinioner kan visserligen tillföra nya argument, men att de flesta organisationer, av vad slag de än är, har stadgar till skydd mot tillfälliga opinioner är ingen tillfällighet. Kommunallagens regler om vilka organ som har att fatta beslut i kommunerna är heller inte tillkomna av en slump.
Dessvärre är stadgebrott inte alls ovanliga i föreningslivet. De är nästan lika vanliga som brott mot kommunallagen i kommunerna. Utan stadgebrott hade till exempel KVBS aldrig kunnat bildas på det sätt som skedde. Jag har själv en gång suttit som årsmötesordförande i en förening när föreningsordföranden utan förvarning föreslog en stadgeändring under punkten övriga frågor.
Alla som kan något om föreningsteknik förstår den mardrömslika situationen. Saken kunde till slut lösas med hjälp av förstående och tillmötesgående årsmötesdeltagare.
Har sitt värde
Det mest förvånande med provvalskupperna hos Stockholmmoderaterna är vissa Stockholmsmediers rapportering. Som om det handlade om försök till rent kriminellt fusk i det allmänna valet. Det handlar bara om ett internt stadgebrott.
Jag gissar att den i mitt tycke oproportionerliga rapporteringen beror på att saken meddelades till några redaktioner av någon som hade anledning att bli ovanligt arg, som kanske kände sig förfördelad å egna eller andras vägnar och sedan fick ett något för stort inflytande över redaktionernas bedömning av ärendets dignitet.
Provvalen har förvisso sitt värde. I det här fallet avslöjade de några olämpliga kandidater. För övrigt brukar partietablissemangen välkomna provval så länge medlemmarna röstar som etablissemanget vill. Med eller utan fusk.