Den som twittrar gör klokt i att hålla huvudet kallt och fingrarna i styr. Det är inte så lätt.
Alla har vi någon gång spontant och obetänksamt sagt något som vi inte riktigt står för. Det gör inte alltid så mycket. Små verbala grodor är dessbättre ofta förgängliga. Ibland är det ingen mer än upphovsmannen själv som uppfattar dem.
Det skrivna ordet består. Det tryckta ordet finns kvar tills alla tryckta exemplar av tidningar, böcker eller vad det kan vara, förstörs eller återvinns till nytt, blankt papper. Även i hast skrivna ord på nätet består.
Elakt ljudhärmande
Bo Strömstedt, Expressens före detta och hittills oöverträffade chefredaktör, en gång gemenligen kallad Sveriges högst avlönade korrekturläsare, har fått mig att förstå varför varje ord betyder något. Senare utvecklade han det till att varje bokstav betyder något. Ett tag tyckte jag bokstavsresonemanget var långsökt poetiskt. Tills jag upptäckte att det är praktiskt. Något som vi har nytta av att tänka på till vardags.
Moderate gruppledaren i Katrineholm, Erik Liljencrantz, råkade trycka på tangenterna ugh! när han twittrade i kommunfullmäktige medan Miljöpartiets Gudrun Lindwalls talade. ”Ugh!” blev, eller kunde uppfattas som, ett öppet, halvelakt ljudhärmande värdeomdöme om Lindwalls inlägg vid sidan om den egentliga debatten.
Det var säkert inte så illa menat av Lagercrantz som det blev. Jag tror inte han tänkte på vad de tre bokstäverna med utropstecknet betydde. Inte förrän vi publicerade en nyhetsartikel om saken i Katrineholms-Kuriren. Då blev Liljencrantz – som politiker och andra uppmärksammade personer ibland blir när de får läsa i tidningen vad de själva har sagt – sur på budbäraren.
Liljencrantz tänkte inte heller på att hans twittrande består, att han borde ha tänkt på ordets och bokstävernas betydelse innan han lade ut dem på nätet.
I en demokrati är det ändå tillåtet för politiker att vara lite lagom ovarsam med orden – så mycket och så länge som hans eller hennes väljare tycker det är klokt och rätt. Men en klok politiker tänker ändå på ordens betydelse innan han skickar ut dem.
Jippichefen
Ännu knepigare blir det när kommunens högsta tjänsteman i sin ämbetsmannaroll tanklöst twittrar i polemik mot kommunens egna medlemmar. Mattias Jansson är en ung och därmed också ungdomligt ambitiös kommunchef. Det har sagts att han är Sveriges ende twittrande kommunchef. Om det är sant lär han snart få efterföljare som tänker efter före.
I veckan avslog Länsrätten kommunmedlemmarna Villy Perssons och Uolevi Styrfälts överklagande av kommunalrådet Göran Dahlströms beslut att för kommunstyrelsens räkning godkänna överlåtelsen av arrendeavtalet för Stora Djulö huvudbyggnad från Dufveholms Herrgård till Thim Work AB – och sänkning av hyran.
”Jippi”!, twittrade kommunchefen och kommenterade: ”Stor uppståndelse utan juridisk grund”.
En offentlig ämbetsman respekterar modborgarnas rätt få beslut rättsligt prövade. Ibland uppmanar han kanske till och med missnöjda medborgare att pröva beslut, i medborgarnas och eget intresse. Han utropar sig varken direkt eller indirekt till segrare, även om han invärtes givetvis gläds över att han som tjänsteman bedömt saken rätt.
Ingen glasklar juridik
Mattias Jansson går ännu längre med kommentaren om uppståndelse utan juridisk grund. Kommunens roll i affären var av flera anledningar kontroversiell. Juridiken från kommunens sida var långtifrån glasklar och förblir delvis oprövad. Länsrätten ska nämligen vid sin bedömning pröva enbart de i överklagandet precist angivna punkterna. I det här fallet konstaterar rätten, vilket förvisso är huvudsaken, att kommunens beslut inte otillbörligt gynnat någon enskild näringsidkare. Den nuvarande arrendatorn betalar marknadsmässig hyra. Enbart den saken prövades eftersom det var enbart den salen som överklagats.
Länsrätten kunde pröva den likaledes politiskt kontroversiella frågan om huruvida Göran Dahlström verkligen hade befogenhet att ensam fatta beslutet på det sätt som gjordes. De som klagade hade inte i formellt korrekt ordning begärt någon prövning av den saken.
Därför är det respektlöst av kommunchefen att påstå att det inte fanns juridisk grund för debatten. Eftersom de klagande är moderata fritidspolitiker kan den opolitiske kommunchefen nu misstänkas ha tagit partipolitisk ställning i frågan. Jippi?
Undomligt lättsinne
Kanske tänkte han inte på det i första läget. Men tyvärr förvärrade Mattias Jansson saken i går eftermiddag. Några äldre, skröpliga kommunmedlemmar grep vad de såg som ett sista halmstrå för att rädda Åsgården i Bie. De överklagade nedläggningen till Länsrätten, som dock inte kan behandla saken eftersom det är en ren verkställighetsfråga.
Vid det här laget har Mattias Jansson haft alla möjligheter att tänka igenom vad bokstäverna JIPPI med utropstecken efter kan betyda. Då gör han det igen! Länsrätten prövar naturligtvis inte nedläggningen. Kommunchefen jublar över sin ”seger” över de gamla ledsna kommunmedlemmarna och twittrar, nu direkt provocerande: JIPPI!
Ungdomligt lättsinne är inte klädsamt för en kommunchef.
Kommunchefen har inte sitt uppdrag av väljarna. Han har ett ansvarsfullt ämbete i medborgarnas tjänst. Han behöver fundera över vad det betyder.
Modererade böner
Nätet är en fantastisk uppfinning. Men som med alla fantastiska uppfinningar gäller att det kan användas till ont och gott. Nätet är tillgängligt för alla. Men alla har inte alltid omdöme och alla vill inte enbart gott.
Inför morgondagens val har Svenska kyrkan erbjudit vem som helst att skriva in böner på en särskild, öppen bönesajt. En av de goda tankarna var att vi alla som ville själva direkt skulle få lägga ut sina böner för alla att ta del av och till hjälp för människor som kanske ville prova att bedja men inte visste hur. Det blev succé.
Men alla vill inte gott och till sajten missbrukades. Det kom in rasistiska inlägg, hädelser med mera bland vanliga elakheter i en utsträckning som tvingade de ansvariga att lägga in en kontrollstation för att, som det heter i sådana här sammanhang, förhandsmoderera inkomna böner.
En av bönerna jag läste lyder ”Hjälp mig att ta ställning i kyrkovalet. Ty trots att jag vill göra min plikt och rösta finner jag inte vad jag söker i partiernas information.”
Det är inte lätt för någon, som söker enbart en partilinje i kyrkovalet, att hitta rätt. Sök i stället aktiva, engagerade kandidater med genuint intresse för Svenska kyrkan och hennes uppgifter. Välj dem!