Läsare har reagerat på att priset för en klippning kan variera stort i Katrineholm.
"Klipp dig här för 150 kronor" står det på en lapp i Salong Amandas skyltfönster på Drottninggatan.
‒Det kostar 220 för pensionärer och 240 för andra. Om det är en maskinklippning kostar den 150 kronor, det är lite olika beroende på hur lång tid det tar, förklarar Nada Mousa Arnsso, som kallas Amanda och som driver salongen.
Hon har jobbat som frisör i 13 år.
‒Många är arbetslösa, de har inte råd. Kommer de och prutar så sänker jag priset, säger hon.
Att en genomsnittlig klippning i Sverige kostar 490 kronor tycker hon är alldeles för mycket.
‒Nej, jag vill inte ta mer. De har inte råd. Jag måste hjälpa dem.
Ett par av de frisörer som Katrineholms-Kuriren har varit i kontakt med säger att de tar 280 kronor för en klippning. Andra presenterar långa prislistor på sina hemsidor. Här kostar en klippning, i flera fall, drygt 400 kronor.
Utanför salong Självfallet presenteras en salongsmeny. Av den framgår att klippning kostar 400 kronor, för 30 minuter.
Ida Plantin som driver salongen berättar att innan hon bytte lokal så erbjöd hon kunderna såväl studentpris och pensionärsrabatt.
‒Vi tänkte inte så mycket på det där med tidsåtgången men när vi flyttade och fick en nystart bestämde vi att det ska vara lika för alla. Alla andra hantverkare har timpenning så varför skulle inte vi ha det, funderar hon.
Timpriset mellan 30 minuter och en timme ligger på 450 kronor, men kommer att höja i framtiden. Ida Plantin säger att det är lite för lågt.
Pengarna som hon får in ska täcka många utgifter; hyran ska betalas, material ska köpas in, handdukar ska tvättas, sopor ska till tippen och saxar ska slipas.
‒Jag förstår att folk inte förstår. Om jag får in 500 kronor försvinner hälften till moms och skatt, säger Ida Plantin.
Hon säger att hon ofta får kommentarer om priserna.
‒En del förstår varför man tar betalt, andra fnyser för att man tar så mycket.
‒Men en klippning är inget som man måste göra. Det är ett val man gör. Visst är det fräscht att vara nyklippt. Men det är ingen rättighet.
För att täcka löner, driftkostnader och material bör en frisör ta 600 kronor i timmen. Det säger Ted Gemzell, vd hos branschorganisationen Frisörföretagarna.
‒Sedan finns det naturligtvis de som tar mer och de som tar mindre, säger han.
Han vill att frisörföretagare ska konkurrera på lika villkor, annars blir det inte en sund bransch.
‒Man ska tänka på hur mycket tid man avsätter för behandlingen. 400 kronor på en halvtimme blir en bra omsättning. Då kan man ha två kunder i timmen. Det är rimligt. Tar man däremot 400 kronor i timmen, då har man låg omsättning.
‒Man behöver få in 500 kronor in timmen för att täcka omkostnaden och 600 kronor för att få lönsamhet, säger han.
Enligt Ted Gemzell finns det ingen kartell som säger att en frisör måste ta en viss summa för en klippning eller färgning.
‒Men man bör åtminstone ta det här priset per timme för att kunna bedriva en seriös verksamhet.
En stor del av branschen är egna företagare som bestämmer sin egen lön.
‒Sätter man ett lågt pris och tjänar lite pengar finns det inget som säger emot det. Tyvärr kan man då dra slutsatsen, att tar man väldigt lite betalt, vilket gör att man får en liten omsättning, då får man svårt att leva på de pengarna. Vilket kanske gör att man inte redovisar allting, funderar Ted Gemzell.
Yrket är heller inte reglerat i dag.
‒ Vem som helst kan vara frisör och det tycker vi är olyckligt.