Oftast när frågor om att byta lärare, dela på klasser, byta lokaler eller helt och hållet byta skola kommer på tal blir det ramaskri. Detta är naturligt. Rutiner och vanor skapar trygghet, såväl barn som vuxna vet vad som gäller.
Ingen förälder vill att barnet ska utsättas för den förvirring och kaos och osäkerhet som det innebär att skolmiljön bryts upp till följd av politiska beslut som fattats på grunder som ett barn inte kan förstå. Värre blir det förstås om föräldern inte kan acceptera besluten. Känslan av vrede och maktlöshet och upplevelsen av att ens barn används som en bricka i ett politiskt spel, att besparingar som drabbar barn bara ska göras i yttersta nödfall, är begripliga.
Likväl. I takt med att samhället förändras måste skolan hänga med, och det gäller inte bara pedagogiken utan också dess organisation och lokaler. Färre barn på landsbygden måste till slut också resultera i färre skolor.
I går var det högstadieeleverna i Valla och deras föräldrar som fått besked om att all undervisning flyttas till Nyhemsskolan i Katrineholm. I förrgår var det eleverna i de lägre årskurserna i Vingåkersorterna Baggetorp och Österåker, och i fjol barnen i Flodafors skola som fick besked om att deras skola ska läggas ner.
Skolpolitik har varit det hetast debatterade ämnet i vårt område på senare tid, främst av ovan angivna skäl men också för att skolan i en ort har så starkt symbolvärde för framtidstro och har en viktig roll som samlingspunkt.
I fallen med landsbygdsskolorna för barnen i de lägre årskurserna som Flodafors, Österåker och Baggetorp kanske besluten ur en krass ekonomisk synvinkel är det rätta, men framtiden kan komma att visa att priset ändå blivit för högt eftersom de politiska majoriteterna inte visat sig villiga att ta tillvara det folkliga engagemanget i respektive bygd och uppmuntra och stödja eventuella och pågående friskolesatsningar i tillräcklig grad.
När det gäller Valla skola och beskedet om att ungdomarna i de högre årskurserna inom grundskolan från och med nästa läsår ska gå inne i Katrineholm, kan det vara ett bra beslut, som inte bara på sikt kommer att spara pengar. Det innebär också möjligheter för barnen. För de äldre, vilka som tonåringar nu får komma in till stan, träffa nya människor och helt enkelt får mer att välja på när det gäller ämnesutbud och kompisar. De får chansen att bryta eventuella destruktiva mönster och anta nya roller i kompisgänget och klassrummet.
Det kan också bli positivt för barnen som blir kvar i Valla skola. Den blir nu en skola renodlad för de yngre, med allt vad det innebär när det gäller exempelvis utformning av skolgård och miljön i samlingslokaler som matsal och bibliotek. Tonåringar kan vara stimulerande och spännande för femte- och sjätteklassare, men kanske skrämmande för tredjeklassare.
Bra skolpolitik är inte enkel. Den handlar om barn, deras trygghet och framtid, men också om pengar, resurser, prestigelöshet och kurage.