"Jag kommer hÀrifrÄn" handlar om ursprung och om att lÀmna en plats och komma tillbaka. I centrum stÄr Jenny, runt 35 Är gammal, som reser tillbaka till sin hemort för att göra upp med sitt förflutna.
Repetitionerna pÄgÄr för fullt, men vi lyckas fÄ till en trÀff under Jeff Lindströms lunchpaus. Han kÀkar zucchinigratÀng ur medhavd matlÄda och berÀttar om pjÀsen och sin vÀg till teaterscenen.
â Huvudpersonen vill Ă„terse ett antal platser hon minns frĂ„n sin uppvĂ€xt. Man kan kalla det en sorts road-movie, inte minst för att Jenny fĂ„r sĂ€llskap av 19-Ă„riga Julia som just tagit körkort, ska ta studenten och Ă€r pĂ„ vĂ€g ut i livet, och av Barbro, en gammal granne.
MÄngbottnad, men pÄ ett enkelt sÀtt, sÀger Jeff Lindström om pjÀsen som har sjÀlva platsen som utgÄngslÀge.
â Jag vet att Anders Duus till stor del utgick frĂ„n Ă mĂ„l, dĂ€r han sjĂ€lv vĂ€xte upp, nĂ€r han skrev pjĂ€sen. Och sjĂ€lv arbetar jag stĂ€ndigt med Katrineholm dĂ€r jag tog mina första stapplande steg som skĂ„despelare. Jag har kvar familj och vĂ€nner dĂ€r, men trivs vĂ€ldigt bra med det liv jag numera har i Stockholm, sĂ€ger Jeff och antyder att det inte alltid var helt enkelt att vara ung och ha skĂ„despelardrömmar i en omgivning som inte alltid var sĂ„ förstĂ„ende.
För honom hade en skolförestÀllning en avgörande betydelse. Sörmlands Musik och Teater, det som numera heter Scenkonst Sörmland, kom pÄ besök med pjÀsen "Lilla Sofies mÀrkliga resa" av Els Pelgrom och den dÄ 11-Ärige Jeff blev helt tagen.
â Jag ville ha skĂ„despelarnas autograf efterĂ„t. Det tyckte min lĂ€rare var lite pinsamt och försökte tysta ned mig. Lite sĂ„ var det över huvud taget, som om vissa skĂ€mdes för att jag tyckte om att sjunga och agera. Men sjĂ€lvklart fanns det mĂ„nga andra som i stĂ€llet gav stöttning. Och det var ju dom jag lyssnade pĂ„. Annars hade jag aldrig vĂ„gat. "Lilla Sofies mĂ€rkliga resa" av Els Pelgrom som Sörmlands Musik och teater spelade i min skola var en otroligt stark upplevelse. Den bidrog till att jag ville bli skĂ„despelare.
Om Jantelagen sÀger han att den finns Àven i kultursvÀngen.
â Men en förutsĂ€ttning för att alls ta sig fram i den hĂ€r tuffa branschen Ă€r att lyckas lĂ€gga Jante Ă„t sidan. VĂ„gar man inte stĂ„ upp för sig sjĂ€lv blir man en blöt flĂ€ck till slut.
[fakta nr="1"]
Hans egen vÀg till scenen gick via körsÄng, solosÄng och den fria teatergruppen Orka hemma i Katrineholm.
â Vi var vĂ€ldigt aktiva och drivande, skrev egna pjĂ€ser och spelade pĂ„ alla möjliga stĂ€llen.
Vid 21 kom Jeff Lindström in pÄ scenskolan i Stockholm och de under de tre Är som gÄtt sedan han utexaminerades har det rullat pÄ bra. Hittills har han inte saknat jobb och trots att frilanstillvaron Àr osÀker oroar han sig inte för framtiden.
â Jag Ă€r inte sĂ„ beroende av att veta vad jag ska göra hĂ€rnĂ€st. Nu Ă€r jag hĂ€r, sedan fĂ„r vi se. Frilansandet har fler fördelar Ă€n nackdelar. Förresten, efter "Jag kommer hĂ€rifrĂ„n" ska jag vara pappaledig, sĂ„ i sommar vet jag iallafall vad jag gör. Jag Ă€lskar det hĂ€r yrket och för mig har det inte funnits nĂ„gra alternativ. Det bĂ„de otroligt roligt och helt nödvĂ€ndigt att spela teater.
Varför behöver vi teater?
â För att vi behöver se riktiga mĂ€nniskor pĂ„ en scen. Och för att vi behöver gemensamma berĂ€ttelser.
Utöver Jeff Lindström medverkar Ingela Schale Berghagen, Sofi Helleday och Julia Frisberg som skÄdespelare. För musiken svarar Kim Persson, blockflöjt, à sa Karlberg, tvÀrflöjt och Emeli Jeremias, cello. De tre sistnÀmnda har arrangerat musiken som baseras pÄ folkmusik frÄn olika delar av vÀrlden. Regissör Àr Dennis Sandin.