Egentligen är det inte upp till kkurirens utsända att bedöma. Men att döma av trängseln, trivselfaktorn och den stora mängden glada nunor på bordens båda sidor, lutar det kraftigt åt det förstnämnda.
Alla lediga ytor var bokade, vilket innebar att hallen var fylld till brädden med säljare. Och mellan dem myllrade de hugade köparna så tätt att det skulle ha behövts krockkuddar.
Det skulle inte förvåna om sådana faktiskt fanns att tillgå i något av stånden. Det som inte fanns att köpa på ”Sörmlands största inomhusloppis”, som arrangören Turistia marknadsför evenemanget, finns nog inte. Bland plättpannor i gjutjärn, svartvita landskapsvykort, anarkopunk på lp och dansband på cd, vinglas och smycken, närproducerad honung, leksaksbilar, hela Hollywoods actionkatalog på dvd, grytlappar och husgeråd stod bland andra Staffan Haglöf från Värmdö.
Han är en sådan som de många säljarna är mest: en glad loppisentusiast utan anspråk på att tjäna kosing.
– Man jobbar ju heltid, drygt, så det här får förbli en hobby. Ska man tjäna pengar på det måste man vara påläst, och jag har inte tillräckligt med kött på benen för att leta efter saker som kan vara värda något.
Britta Jakubenko från Stigtomta gjorde som Haglöf: sålde sådant som ”blivit över”, mestadels heminredningsprylar. Medan snabblunchen sköljdes ner noterade hon att försäljningen gått lite trögt trots besökmängden.
– Får jag tid över ska jag nog gå runt och titta lite själv.
I det digra utbudet fanns mycket lite krimskrams och goda möjligheter till fynd. Lilian Lunde från Katrineholm hade norpat åt sig en julklappsbok till ett barnbarn när det var dags för nästa köp: en keramiktomte anno 50-tal.
– Ett impulsköp, medgav hon, men det är ju säsong. Och jag köper aldrig något som jag inte vet att jag kommer att gilla.
Kläder var en storsäljare. En bra idé, tyckte Haglöf om trenden att återanvända andras garderober. Själv hade han mycket lite av den varan på sitt bord. Inget att gräma sig över, dock.
– Det roliga är ju att träffa folk.