På tisdagen hände det igen. Så indignerad blev han, att han twittrade:
"Kom ifrån skolan i dag. Nu skäms jag som politiker i Vingåker. Så dåligt!"
Föremålet för hans känslostorm var ett brev från skolhälsovården i Vingåker. På den medföljande blanketten uppmanades den homosexuelle Robert Skoglund och hans man att fylla i sina namn under rubrikerna "Mammas namn" och "Pappas namn".
‒Detta är så förlegat. Vad ska jag och min man fylla i? Ska vi blunda och låtsas som ingenting – som förra gången vi fick en sådan här blankett?
[tweet id="905098428081983491" width="550" align="center" conversation="none"]
Skoglund väljer i stället att uppmärksamma att det offentliga samhällets syn på familjelivets normer och människors sexuella läggning i många avseenden inte har förändrats alls.
‒Den här blanketten är uråldrig. Den trycktes 1989 och vi kopierar ännu upp den och skickar ut till föräldrar. Jag är både ledsen och upprörd att vi fortfarande inom den kommunala verksamheten kan dela ut något liknande.
Robert Skoglund är ordförande i Vingåkers socialnämnd. Sedan han kom till kommunen har han arbetat hårt mot fördomar, enfald och diskriminering. Han har låtit hbtq-utbilda anställda inom den sociala verksamheten, varit en vaken röst i debatten om könsstrukturer och gått i det främsta ledet i Vingåkers båda pridefestivaler.
Utvecklingen har kommit långt, tycker han.
‒Många har förstått att vi måste gå vidare. Vi kan till exempel inte längre exkludera familjer med två mammor eller pappor eller andra familjekonstellationer. I all offentlig text, till och med i den nya kommunallagen, får man inte längre skriva Han. Då borde man som tjänsteman i kommunen vara klar över vad det är man skickar ut. Framför allt inom vården, där man borde ha kommit längre i tänket om och synen på att alla familjer inte längre ser likadana ut.
‒Men vi har fortfarande en lång väg kvar – helt uppenbart.
Jag kritiserar mig själv i samma veva. Vi står alla här med byxorna nere och får skämmas.
Om Robert Skoglund hade utformat skolhälsovårdens blankett, skulle där ha stått "Förälder 1" och "Förälder 2" eller "Vårdnadshavare". Men det handlar, som sagt, inte bara om blanketten.
‒Det handlar om hur vi i offentlig verksamhet agerar och ser på andra människor. Om man som skolsköterska pratar med ungdomar om hur de mår genom att ställa alla frågor ur ett normativt perspektiv ... ja, då är det skrämmande. Vi måste vakna till och förstå, inte minst i skolan, att vi inte kan placera människor i fack. Det är jätteviktigt.
Robert Skoglund har nu, som han säger, börjat dra i trådar för att uppmärksamma skolan och skolhälsovården på de signaler som skickas ut med blanketten.
‒Men jag kritiserar mig själv i samma veva. Vi står alla här med byxorna nere och får skämmas.