Det mest självklara kan te sig obegripligt när vi stöter på det i ett oväntat sammanhang. Ibland, när vi möter någon vi känner från någon helt annan mötesplats än där vi vanligtvis träffas, kommer vi först i efterhand på vem personen var.
Härom dagen, när jag läste en viss nomineringsgrupps program inför valet till Katrineholmsbygdens församling den 20 i den här månaden begrep jag ingenting av vad man avsåg med en av valmanifestets tunga, sista rader. Jag förstod att alla i kyrkan, anställda, förtroendevalda och frivilliga ska utbildas, Utbildas i vad? Jo, i HBT!
Ett otyg
Förkortningar är ett otyg som i de flesta sammanhang helst bör undvikas. Om avsikten är att förmedla ett budskap till allmänheten borde det vara angeläget för avsändaren att mottagaren/allmänheten förstår budskapet.
Jag läste valmanifestets sista rad ännu en gång, utan att förstå vad det var som kyrkans folk måste utbildas i eller till. Jag frågade min hustru och livskamrat, som är mer insatt i den kyrkliga fackterminologin än jag, vad HBT står för. Hon visste inte heller. I alla fall inte just då. Vi anade att vi hört eller sett bokstavskombinationen förr, men kunde omöjligt komma på i vilket sammanhang.
Eftersom saken verkade så angelägen för Katrineholmsbygdens församling, enligt den nomineringsgrupp som går under Socialdemokratisk partibeteckning, bestämde jag mig för att ta reda på vad den handlar om.
Ja visst ja, det visste jag ju, HBT är ett återkommande och numera ganska vanligt begrepp i debatten. Det står för homosexuella, bisexuella och transpersoner.
Kopplade inte
Saken var alltså den, att min hjärna inte omedelbart förmådde koppla ihop begreppet HBT med alla angelägna kyrkliga frågor för det blivande kyrkofullmäktige i Katrineholmsbygdens nya församling. Och handen på hjärtat – det kan jag fortfarande inte.
Svenska kyrkan är som bekant numera åtminstone nästan skild från staten. Men de politiska partierna, särskilt en del av dem, har väldigt svårt att låta kyrkan vara fri. För en tid sedan publicerade Katrineholms-Kuriren en debattartikel under rubriken ”Svenska kyrkan behöver Centerpartiet”. Rubriken var författarens egen. Den hade täckning i texten och var i det avseendet sann. Men är det sant att Svenska kyrkan behöver Centerpartiet? Jag tror mera på motsatsen. Att Centerpartiets medlemmar och sympatisörer behöver Svenska kyrkan. Det gäller naturligtvis också alla andra partiers sympatisörer.
Distriktsordförande
Författare till ovan nämnda debattartikel var Inger Fredriksson. Hon valde att underteckna den som distriktsordförande för Centerpartiet i Södermanland, inte som kandidat på Centerpartiets nomineringsgrupps lista till kyrkofullmäktige i Katrineholmsbygdens församling, vilket hon också är. Bland hennes övriga sysslor kan nämnas att hon har varit journalist och att hon är krönikör i denna tidning. Hon är med andra ord en erfaren person och har säkert saker att tillföra kyrkan – i den mån hon har tid. Men det är i så fall Inger Fredriksson – inte Centerpartiet – som kan ha något att tillföra.
De politiska partierna har formellt sett ingen status alls i kyrkoordningen. De finns helt enkelt inte. Valsedlarna sammanställs av nomineringsgrupper, som bildas och anmäls enligt särskilda regler inför kyrkoval. Men de politiska partierna är ju ganska bra på att sätta ihop valsedlar. Så de rundar helt enkelt Svenska kyrkans mycket långa, ännu ej helt fullbordade frigörelseprocess genom att göra sig till kyrkliga nomineringsgrupper.
Inger Fredriksson försöker skickligt men ändå lätt genomskådbart vända upp och ner på begreppen i sitt debattinlägg den 2 september. Så här förklarar hon partibeteckningen på sin valsedel: ”Vår ideologi är alltså en av anledningarna till att Centerpartiet låter våra medlemmar använda vårt partinamn när de ställer upp som kandidater till kyrkovalet den 20 september.”
Person eller parti?
Visst låter det generöst? Partiet ”låter” medlemmarna använda partiets namn. Som distriktsordförande för Centerpartiet i Södermanland låter Inger Fredriksson kandidaten till kyrkofullmäktige, Inger Fredriksson, använda Centerpartiets namn!
Därmed inget ont sagt om Inger Fredriksson som person eller som kandidat i kyrkovalet. Men jag hoppas att ni som kryssar Inger Fredriksson i det här valet väljer henne för att hon förväntas vara en bra förtroendevald i Svenska kyrkan och inte för att hon representerar centerpartiet.
Detsamma gäller förstås alla andra kandidater som fått låna sina partiers namn på valsedlarna.
Sedan finns det ju partipolitiskt obundna nomineringsgrupper med kandidater som inte anser sig behöva låna partinamn. En del av kandidaterna på listor med namn som Kyrkans Vänner, eller i valen till stiftsfullmäktige och kyrkomöte Öppen Kyrka och ytterligare ett par, kan antingen vara medlemmar i det ena eller det andra partiet eller partilösa. Gemensamt för dessa kandidater är att de i kyrkovalet sätter kyrkan först.
Tre personer
Personvalet har utökats inför årets val. Det är tillåtet att kryssa tre personer. Dessvärre är personvalet inte fulländat. De tre kryssen bara kan fyllas i på en och samma lista. Det gick kanske inte att hitta ett system som gör det möjligt att rösta på tre personer i olika nomineringsgrupper. Det viktiga i ett kyrkoval är ju inte att rösta på den ena eller andra nomineringsgruppen. Det handlar ju egentligen bara om att rösta på dem som har intresse och engagemang för det som kyrkan är till för.
Jodå, undervisning är en av kyrkans uppgifter. Att det skulle gälla särskilt undervisning i HBT har jag för min del ännu inte riktigt förstått.