Malmköpingsfödde Marie Hofgren började arbetslivet i livsmedelsbranschen, men efter ett år påbörjades utbildningen till polis.
‒Jag fick en fråga om vad jag drömde om för yrke när jag gick i högstadiet. Mitt självklara svar var då "jag vill bli polis", och det är jag nu.
Har du några kopplingar till yrket sedan barndomen?
‒Nej, inga alls, inga släktingar eller vänner som är poliser. Vi hade inte heller polis på besök i skolan.
Hur länge har du arbetat som polis?
‒Jag har arbetat i nio år som polis och alla år har varit i Katrineholm. Här har jag provat på lite olika arbetsuppgifter men först och främst som ordningspolis med yttre tjänst. Det vill säga möter människor på gator och torg, gör alkotester och åker på utryckningar. Det kan vara trafikolyckor snattare eller lägenhetsbråk.
Innebär det att ni jobbar alla dagar om året?
‒Ja, vi arbetar treskift och det är dag, kväll eller natt, vardag såväl som helgdag, jul och nyår. Ingen dag är undantagen under året.
Hur ser en arbetsdag ut?
‒Den börjar med att vi rustar på, det vill säga tar på oss uniformen och det som hör till den. Efter det vet man aldrig vad som händer det kan vara fullt ställ från början med slagsmål, snattare, trafikolyckor och vad som helst. Jag får arbeta mycket här och nu det går aldrig att förutse hur dagen kommer att se ut. Ofta är det snabba beslut som grundar sig i utbildningen och erfarenheten.
Har du ingen längtan till en större stad?
– Nej, jag fastnade direkt för det lilla polisområdet. Vi arbetar tajt och är ett bra gäng som arbetar tillsammans här. Detta passar mig nu, men framtiden kanske ger något annat.
Är du rädd i arbetet någon gång?
– Ja, det har hänt men väldigt sällan men visst kan det kännas obehagligt ibland. Vi blev bra förberedda under utbildningen som var både teoretisk och praktisk.