Samo Jangirov är bara 33 år, men han har under sitt liv kallat många länder för hemma. Orsaken är att han är yazidier, ett för oss i Sverige relativt okänt folkslag som återfinns i oroliga länder som Irak, Turkiet, Syrien, Iran, Armenien och Georgien. Väldigt ofta har de blivit förföljda, trakasserade och även mördade.
Detta på grund av sin egen gudstro, som inte innefattar vare sig Jesus eller Mohammed. Däremot har den inslag av både kristendomen och islam. Yazidismen är en så kallad monoteistisk esoterisk religion och yazidierna har ofta blivit utsatta för fruktansvärda händelser, senast 2014 i staden Sinjar i kurdiska Irak då tusentals yazidier slaktades av ISIS i något som kan betraktas som ett folkmord.
Det är bakgrunden till att Samo Jangirov och hans familj hela tiden drivits på flykt. Samo, som själv inte betraktar sig som religiös, berättar:
– När jag var 6 år flydde vi från Armenien, där jag är född, till Azerbajdzjan, där vi bodde till jag fyllde 10 år. Då flyttade vi till Ryssland och där stannade vi i nio år, innan det blev ohållbart att bo kvar. Då tog vår familj, mamma, pappa, en bror och två systrar, vår bil och åkte via Ukraina, Polen, Tyskland och Danmark till vi slutligen hamnade i Sverige 2004. I Sverige har jag sedan bott i Gusum, Kalmar och Säter innan vi kom till Katrineholm 2015. Här känner jag och min familj att vi är hemma och jag hoppas att vi kan få stanna här.
Det påfrestande och ständiga upprivandet av bopålar har ändå gjort att han har fått något bra med sig i livet.
– Jag pratar sex språk: kurdiska, ryska, armeniska, tyska, engelska och svenska, säger han stolt
Den språkkunskapen har han dock inte så mycket nytta av i sin dagliga gärning som betongarbetare. Det är ett tungt jobb som passar den vältränade boxaren som hand i handsken.
– Det är fysiskt ansträngande, men jag trivs väldigt bra med att vara betongarbetare.
Direkt efter avslutat arbetspass, bär det i regel av till träningslokalen där dagens två timmars boxningsträning ska avverkas ihop med tränaren Krister Segerberg. Hittills har det blivit två segrar som proffs och han hoppas att kunna plocka den tredje segern i galan i Katrineholm lördagen den 29 september.
Hemma i lägenheten i centrala Katrineholm finns hustrun Susanne och de fyra döttrarna, 5, 10, 12 och 13 år gamla. Alla fyra är födda i Sverige och ser förstås det här som sitt hemland och det hoppas även Samo och hans fru Susanne kunna göra inom en snar framtid.
Den dagen han får svenskt medborgarskap får han ett svenskt pass och då kan han åka och hälsa på släkten som finns kvar i Armenien som han lämnade för 27 år sedan. Men utan svenskt pass är det en omöjlig resa att göra.
– Jag skulle vilja återse platserna där jag växte upp som barn. Men inte bo där, för nu känner jag mig som svensk, säger Samo Jangirov.
Jangirov är rankad på 330:e plats i Europa, men den listan hoppas han kunna klättra på. På vägen mot proffslivet sparrade han ett par gånger mot Nyköpingskillen Erik Skoglund som var på väg mot världsmästartiteln när han råkade ut för en hjärnblödning som antagligen ändade hans karriär, bara 27 år gammal.
Är du inte rädd att det ska hända dig något liknande?
– Nej, jag är aldrig rädd. Det kan hända olyckor i nästan alla andra sporter också. Jag vet farorna och är bra på att försvara mig och jag har faktiskt aldrig blivit nedslagen i boxningsringen sedan jag började för 14 år sedan.