Göran Dahlström (S), kommunstyrelsens ordförande i Katrineholm, arbetade i 25 år med missbruksvård, dels på Hällbyanstalten, dels under 21 år på Vallmotorp, som då var behandlingshem.
– Jag har jobbat där det funnits innehåll i missbruksvården. Vi jobbade med psykoterapi, social träning, fysisk träning, vi gick till botten med människors problem. Jag är otroligt besviken på hur dagens missbruksvård fungerar, eller inte fungerar. Men jag är inte överraskad, det är inte första gången sådana här rapporter kommer, säger han, med anledning av fredagens artikel i Katrineholms-Kuriren, där "Pelle" berättar om sin tillvaro på LVH-hem, utan behandling och utan innehåll.
– Det behövs naturligtvis innehåll och klar och tydlig personalrekrytering. Jag hör att de tar in nästan vem som helst för att jobba, som sedan står där utan någon större introduktionsutbildning.
För kommunerna kan kostnaderna vara mycket höga. Pelles plats på LVM-hem kostar kommunen 4 400 kronor per dygn, men kommunen har en placering som kostar 22 000 kronor per dygn.
– Hemmen bedömer hur mycket personal som behövs och hur mycket personen behöver låsas in. Men jag är inte säker på att platsen för 22 000 har något större innehåll, den heller, säger Dahlström.
Samtidigt är kommunerna bakbundna. Bara LVM-hemmen, i statlig regi, kan tvångsomhänderta.
– Vi kan inte sköta ett LVM, vi får inte låsa in någon. Då blir vi tvingade att skicka iväg dem, väldigt många gånger är det för att skydda andra. Vi tar dem "ur trafik", så att säga, men vi tvingas skicka dem till ställen där det inte finns något innehåll. Det är kontraproduktivt, de träffar andra missbrukare och pratar om missbruk och kommer tillbaka utan att det blivit någon förändring.
Göran Dahlström undrar vart debatten om missbruksvården tagit vägen. Efter att frågan har varit i den politiska och mediala hetluften under 1970- och 80-talen, med strider om bästa behandlingsmetod och namnkunniga företrädare för den ena eller andra linjen, är det i dag helt tyst.
– Min analys är att de här grupperna inte har några företrädare, ingen står upp för dem. Snarare pratar man om legalisering, konstaterar han.