Bengt Ohlsson och Janne Johansson, som också spelar ihop som duo i Tu man band, hade varit trubadurer länge när den irländska musiken kom in i bilden.
En tågluff genom Europa ledde som av en händelse till den gröna ön. Där såddes ett svängigt frö till det som kom att få det fiffiga namnet Double Inn när Bosse Lindhe och Uffe Eriksson kom in i bilden. Bandet blev nästan komplett med dragspel, gitarr, bas, mandolin, mandola, flöjt, banjo, munspel och sång.
Kvartetten gjorde återbesök till Dublin, Irland och passade på att se platserna som fanns i de välkända låtarna. Som Spancil Hill, till exempel, omsjungen i en ballad med nostalgisk doft av vackra vyer.
– Det visade sig bara vara en vägkorsning, säger bandmedlemmarna med ett garv.
Double Inn har dock inte behövt välja väg särskilt ofta under årens lopp. Den har gått ganska så spikrakt framåt. Det finns ett stort sug efter musikgenren och de hängivna fansen är många. Stammisar på den årliga konserten på Vinön har tryckt upp t-shirts och när biljetterna till en konsert i Musikens hus tog slut i ett nafs i början av förra året fick det bli en extraspelning.
Bandet fyllde kyrkan i Floda förra året och medlemmarna har förstås gott om anekdoter från spelningar över nästan hela landet. De har spelat i omöjligt små utrymmen, bandmedlemmar har fått feeling och återfunnits dansande i publiken, bandet har fått samla publiken runt sig i en ring och spelat akustiskt med tända ljus under strömavbrott, de har fått värja sig mot folk som vill bjuda upp mitt under spelningen och på ett ställe fick de ett varmt tack för den fina "isländska musiken".
Glädjen hos musikanterna i kombination med den breda målgruppen är ett framgångsrecept.
– Den här musiken har inga åldersgränser, konstaterar Uffe Eriksson medan Bengt Ohlsson framhåller hur viktig dialogen med publiken är.
– Man måste svänga till det lite, säger Bosse Lindhe.
Sedan trummisen Andreas "Löfas" Lövgren kom med på tåget har Double Inn gjort ännu en Irlandsresa för att få och ge inspiration.
– Varje liten by har pubar och musik, säger Uffe Eriksson.
Senaste resan var för fyra år sedan och bandet konstaterar att Nicka ännu inte har varit med. Nicka Fröberg kom in i bilden för två och ett halvt år sedan med sin fiol och gjorde bandet helt komplett.
– Vi klickade direkt, säger hon och Bengt Ohlsson inflikar:
– Det var kärlek vid första tonerna.
Den irländska och keltiska musiken är grunden för Double Inn. Hur många låtar de har på repertoaren efter två decennier vågar de knappt räkna på. På senare år har 60- och 70-talstoner också nötts in i instrumenten; Dylan, Beatles, Eagles, och ovan på det svenska visor med betoning på Dan Andersson. Dessutom skriver Janne Johansson egen musik till bandet.
Och nu ska Double Inn fira att det är 20 år sedan starten. Namnet förpliktigar, firandet görs två gånger om: den 18 november med en konsert i Musikens hus, numera bandets "hemmaplan" då Double Inn blivit medlem i Musikens hus-akademien.
– Det blir en återkoppling på de 20 åren, säger Bengt Ohlsson om konserten.
Firande nummer två blir den 23 november, då i form av en fest med nära och kära på Statt.
Dessutom kommer bandet att höras och ses i butiken Glad rags den 10 november, som en försmak på Musikens hus-spelningen.
I och med jubileet fortsätter Double Inn att gasa. Nästa år börjar bokas upp av spelningar, bland annat i Katrineholms kyrka i januari, och i fjärran hägrar ett nytt album.