Det pågår ett krig i världen. Nej, jag menar inte krigen i Syrien eller Afghanistan, eller övergreppen mot Rohingyas i Burma. De konflikterna pågår också för fullt, och skördar dagligen nya offer.
Jag menar ett annat krig. Om ord, mening, betydelser.
Ett krig som handlar om att inskränka rättigheter som vi för länge sedan tagit för givna men som nu verkar hotade.
Nyligen slog president Donald Trump fast att USA:s folkhälsomyndighet inte fick använda ord som mångfald, transpersoner, foster och vetenskapsbaserat i sin kommande budget. Åtgärden saknar motstycke i USA:s historia. Landet har en av världens mest liberala yttrandefrihetslagstiftningar och brukar skryta med att de har ett rationellt, logiskt förhållningssätt till vetenskap och en modern, framgångsvänlig politisk kultur. Men nu ger alltså en president order om att vissa ord ska förbjudas i myndigheternas arbete.
‒Här är ett ord som fortfarande är tillåtet: idiotiskt, utropade Rush Holt, chef för forskarorganisationen AAAS, när han hörde talas om Trumps beslut.
Tyvärr är det en del av en trend.
Världen har blivit allt mer polariserad. På ena sidan högerpopulister som vill stoppa sekulariseringen och på oklara grunder göra motstånd mot andra kulturer och religioner. En väg blir att ”sanera” språket. Om vi inte talar om det mångkulturella samhället kan vi låtsas att det inte existerar.
När Påven reste till Burma för några veckor sedan valde han att inte använda ordet Rohingya. Ordet existerar inte i den burmesiska regeringens och militärens vokabulär. Eftersom de inte erkänner att Rohingyas är en etnisk grupp i Burma vill de inte ens uttala namnet på denna folkgrupp. Påven, som ändå är känd för sin progressiva inställning till saker, valde att inte förolämpa sina värdar, och därmed gav han inte Rohingyas det erkännande de är värda.
På den andra sidan av det politiska spektrat finns en allt mer populistisk vänster, som tänker att deras motståndare på den yttersta högerkanten (nazister och andra) försvinner om man bara förbjuder deras symboler och organisationer och som gärna skulle se förbud mot både rondellhundar och Muhammedkarikatyrer.
Men är det verkligen så enkelt?
Blir världen verkligen bättre av att vi förbjuder det ord och uttryck vi inte sympatiserar med?
Poängen med yttrandefrihet är ju något annat. Den bygger på att argument, synpunkter, bevis och empiri ska styra oss mot framtiden. Inte skygglappar.