För Paula Liukkonen, Hållsta utanför Eskilstuna, är det en hederssak att försöka se till att alla har det så drägligt som någonsin är möjligt. Det kostar henne personligen en slant varje vecka, men det måste det kanske få göra. Och numera är det en och annan som bidrar med en slant till livsviktigt foder.¨
– Det viktigaste, tror jag, är att så många som möjligt ställer ut vattenskålar till igelkottarna. Men jag brukar lägga ut lite mat också i formen av hund- och kattfoder, lite pumpafrön och russin.
Väldigt tacksamma för detta är en ganska stor familj med igelkottar.
De infinner sig på tomten ungefär klockan nio varje kväll, och inleder alltid med att dricka upp vattnet från skålarna. När väl törsten är släckt låter man sig väl smaka av maten.
– Jag tror att de känner sig ganska trygga här numera. De brukar slå sig till ro och lägga sig ned en stund och sova lite efter maten.
Paula drar efter andan och fortsätter:
– Det är bara att se dig omkring, gräsmattorna är bruna nästan överallt nu och igelkottarnas normala föda med daggmaskar är långt ned i jorden.
I två somrar i följd nu har det varit väldigt torrt i Hållsta och det ställer krav på befolkningen att rycka in och hjälpa alla dem som har det tufft.
– I fjol hade jag så många som tolv, tretton kottar som kom ungefär samtidigt. I år har de kanske vart nio, tio stycken som mest.
Att antalet är något lite decimerat i år kan mycket väl hänga ihop med att flera stryker med på grund av att bilister kör aningen lite för snabbt på vägarna runt omkring.
– Dessvärre så hittar vi fortfarande flera kottar som körts ihjäl.
Vad alla hoppas på nu förutom att bilisterna sänker farten något är regn. Ganska mycket regn vore helt på sin plats. Och kanske fler sponsorer som kan bidra med ett litet understöd av fodermaten.
– Jag har varit runt och tiggt lite av det djurfoder vars bäst-före-datum har passerats, slutar Paula. Men de flesta har redan uppgörelser med katthemmen, så alla andra kan kanske höra av sig i stället.