I Katrineholms-Kurirens artikelserie Pionjärer, som inleds i dag, är de fem porträtt som Roland Blomkvist skrivit, utgångspunkten. Porträtt av fem historiska kvinnor som påverkat Katrineholms utveckling.
Allt började med att Roland Blomkvist genom sitt historiska intresse hade stött på Katrineholmsfödda Göta Rosén, som blev chef på Socialstyrelsen och stred för ett förbud mot barnaga långt innan lagen kom.
– Henne ville jag skriva och forska vidare om, säger han och berättar att han tog avstamp i ett besök på Kungliga biblioteket i Stockholm på semestern – för i det egna arkivet fanns bara några få tidningsklipp om henne.
Porträttet om Göta Rosén fattade redaktionens intresse när det kom för påseende och vi bad Roland Blomkvist om ytterligare porträtt av Katrineholmskvinnor som fungerat som pionjärer. Det blev fyra porträtt till; Honorine Hermelin, Hilda Andersson, Märta Bergqvist och Hanna Andersson.
Att hitta material om kvinnor i kommunarkivet är inte helt lätt förklarar Roland Blomkvist. Ojämställdheten i arkivmaterialet är stor.
– Den övervägande delen är män, de var de som hade uppdragen.
– Patriarkatet har levt i tusentals år, kvinnor har haft rösträtt i inte ens 100 år och de första kvinnorna i stadsfullmäktige i Katrineholm kom in 1921-22, och var fruar till de starka männen, säger han och menar att situationen i kommunarkivet speglar situationen för kvinnor i samhället generellt genom historien.
– Kvinnan var osynlig, så var det nog i alla familjer. Hon stod bakom sin man och stöttade upp. Hon var någons fru, "fru Erik Larsson", säger han och menar att kvinnor självklart funnits och spelat en stor roll, men i det tysta och i roller som inte ansetts lika viktiga.
– Han gick till jobbet och kom hem med löningen, sen gjorde kvinnan allt annat, säger han och beskriver kvinnan i skuggan av mannen och i det som inte fångats i kommunala dokument.
– De fem kvinnor jag skrivit om nu är nästan de enda enskilda kvinnor man kunnat urskilja i arkivet, säger han och pekar på att det här var fem kvinnor som bröt mot sin tids norm.
De var alla ogifta, vilket gav större utrymme för eget handlande. Roland Blomkvist pekar på Hanna Andersson, som drev Järnvägshotellet, som låg på den plats där Harrys i dag finns.
– Hade hon varit gift hade det krävts en prokurist för att hon skulle kunna driva det.
Varför behöver kvinnor synliggöras i historieskrivningen?
– Det kan stärka kvinnor som lever nu. Det kan göra en liten gnutta till att jämna ut och visa att det funnits kvinnor som gjort bra saker, men haft sämre förutsättningar för att folk inte trott på dem lika mycket.
Kommer Katrineholms framtida historieskrivning att bli mer jämställd?
– Det hoppas jag att den blir. Det avgörs av vilka som sitter vid makten. När man skriver om en stads historia skriver man om de som haft mest inflytande. Är det män är det dem man skriver om.